Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 nov. 1930 - Händelser och spörsmål - Jämviktsläget i U. S. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 633
Båda partierna, både republikaner och demokrater, ha emellertid inom
sina led en liten grupp insurgenter, s. k. progressiva, och de utgöra nu
tungan på vågen. Nominellt representera visserligen dessa progressiva
sina respektive partier, men i verkligheten rösta de ofta som en enhet
och icke efter ortodoxa partilinjer. Dessa progressiva med sådana namn
som Borah, La Follette, Norris, Pinchot, Walsh, ha efter allt att döma
valts med stora majoriteter, vilket ju bör bidraga till att ge dem en
självständig ställning, och de äro den enda grupp, som egentligen följer
några fasta linjer i de viktiga aktuella frågorna. Det torde därför icke
vara oriktigt, om man med tillfredsställelse hälsar den ställning, de
kommit att intaga och som visserligen icke ger dem möjlighet att
genomföra sina egna förslag men dock möjliggör för dem att förhindra andras.
Att dessa progressiva lyftes in med så säkra siffror, gör förresten, att
man kan ha rätt att misstänka, att deras program trots den olika
parti-hörigheten verkligen kunna ha spelat en roll, ty en del av dem äro
republikaner officiellt och en annan del demokrater och de ha ingen enhet-,
lig ställning till förbudsfrågan.
Av de lokala valen har väl Newyorks den största betydelsen. Här
segrade den förutvarande demokratiske guvernören Roosevelt med stor
majoritet. Själva staden Newyork röstar i regel demokratiskt, men
landsbygden har oftast kunnat visa en republikansk majoritet. I år var
emellertid även landsbygden på den demokratiska sidan. Man hade gjort
vissa angrepp på Roosevelt för att han icke med tillräcklig kraft
uppträtt mot Tammany’s korruption, men valmännen hade tydligen den
Hardingska betydligt svårare korruptionen i färskt minne och förväntade
således ingen bättring, om republikanerna ånyo skulle komma till makten.
Roosevelts stora seger har redan föranlett funderingar om huruvida han
är den demokratiske presidentkandidat, som skall framgå ur
omröstningarna vid nästa demokratiska konvent. Å ena sidan är det ju en styrka
att han har Newyorks många elektorsröster med sig, men a andra sidan
har Tammany ingen god klang ute i landet. Och för resten är det
ingenting man på förhand kan veta så litet om som vilken kandidat som skall
koras av de amerikanska partierna där intrigerna frodas och blomstra
som på få andra håll.
Det är ju heller ingenting, som bjuder att den demokratiska
fram-ryckningen skall fortsätta, när nästa och viktigare val stunda om två år.
Har svängningen nu berott på de rådande dåliga tiderna, kan det ju
tänkas, att vinden skall ha vänt sig, ifall man om ett år åter går mot
bättre tider. Det kan ju kanske också då bli möjligt för republikanerna
och Hoover att säga, att man inte har kunnat göra någonting under de
sista åren, eftersom man inte haft tillräcklig majoritet i representationen,
och att det således i grund och botten är demokraternas fel att det inte
blivit så som republikanerna i själ och hjärta önskat, att det skulle bli.
Men i varje fall är årets val en tydlig fingervisning om att det finns
vissa utsikter för demokraterna att åter komma till makten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
