Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 10, 26 nov. 1930 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN LÄSARNA
NYKTERHETSRÖRELSENS FÖRBUDSTRO.
I Tidens junihäfte dryftar red. Harald Åkerberg avrustningsproblemet
och inleder förståndigt nog med att »man bör börja med distinktionerna».
För att göra klart för läsarna, att man eljest råkar på villovägar, har red.
Åkerberg funnit sig böra taga exempel ur levande livet. Är man inte själv
klar över innebörden »i de slagord och invektiv, som användas» — »kan
det gå med avrustningsfolket som det gick med den stora
nykterhetsrörelsen. Den senare har låtit förhäxa sig av ett ord: förbudet. Förbudet var
alla drömmars mål, all längtans och alla strävandens trygga hamn,
lösningen av alla problem». Först sedan man i en del länder »seglat ut på
förbudshavet i livstrotsigt övermod» har man upptäckt, att man inte nått
ett mål, upptäckt att »förbudet var inte slutet på visan, det var bära
början».
»Det befanns till slut, att de isolerade experimenten» i förbudsländerna
»i stället för att stimulera till ökad väckelse runt om i världen blevo
källan till långvarig förvirring inom nykterhetsfolkets egna led».
Naturligtvis har red. Åkerberg ett fostrande uppsåt med denna
svartmålning. Men även med risk att hans allmängiltiga och behjärtansvärda
maning att börja med distinktionerna skulle trubbas av genom några
invändningar mot härovan citerade; ja också med risk av att den s. k.
isolerade avrustningen inte framstår fullt så äventyrlig som red.
Åkerberg i fortsättningen av sin artikel framställt densamma, kan det vara
värt att påpeka, att red. Åkerbergs tavla över nykterhetsrörelsen inte
stämmer med originalet. Nykterhetsrörelsen har aldrig varit sä
förbudstroende, som red. Åkerberg här framställt den. Den är heller inte sä
förvirrad efter »förbudsexperimenten» som man av den citerade
framställningen kan bringas att tro.
Det har blivit som en sport detta att framställa nykterhetsrörelsen
som en fanatiskt förbudstroende rörelse, som, ja, som trott förbudet vara
»lösningen av alla problem...» Villigt skall medgivas, att tron varit
starkare eller kanske rättare naivare förr än nu, men den synden delar
nykterhetsrörelsen med flera rörelser. Socialdemokrjatin har ju också
haft sin tid, då lagstiftningen tillmättes för stor betydelse. När sociali^
seringskommitténs järnvägsbetänkande framlades var den av kommitténs
sekreterare Nils Karleby dikterade ingressen ett självrannsakande
dokument, som är belysande — och hedrande i sin öppna oräddhet.
Har nykterhetsrörelsen emellertid också den varit bekajad med en slags
politisk övertro, är red. Åkerbergs svartmålning dock en smula orättvis
— och dessutom smärtsam, eftersom de citerade meningarna flutit ur en
penna, om vilken man lärt sig, att den oftast är tolk för försynthet och
kunnighet.
Ty om också nykterhetsrörelsen i allt efter tid och läge starkare eller
svagare grad betraktat och eftersträvat förbudet som ett viktigt, nykter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
