Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 5
gau om en särskild begränsning förlorar det mesta av sin betydelse.
Det finns tecken som tyda på att denna senare uppfattning om
förbudet vinner terräng inom nykterhetsrörelsen. Men även om denna
förskjutning inom nykterhetsrörelsen skulle ha gått så snabbt, att
tiden kunde anses mogen för en diskussion efter nya linjer om
rusdrycksmedlens användning, är det långt ifrån säkert, att vägen
vore fri för den enkla inkorporering av rusdrycksinkomsterna i
övriga statsinkomster, som kritikerna av den nuvarande ordningen
kräva. Man behöver bara erinra om de sidor av saken, som gjorts
aktuella genom uppslaget att öka rusdrycksbeskattningen för att
komma ifrån restriktionssystemet. Så inte knäckes problemet i en
handvändning. Och nog skulle nykterhets folket spärra upp ögonen,
om en förbudsfrisinnad regering hemställde till riksdagen att riva
upp sitt beslut om rusdrycksmedlens användning ett år innan tiden
för denna anordning är ute. Allrahelst som ett dylikt steg måste
anses för ett öppet erkännande, att förbudspolitiken saknar
aktualitet inom den framtid, som nu kan överskådas.
MEN SPARSAMHETEN? Skulle den inte kunna rädda oss både
från att kasta sneda blickar på kassafond eller rusdrycksmedel och
från att höja inkomstskatten? Är det inte rimligt, att utgifterna
pressas ner i samma takt som inkomsterna sjunka? Så får ju den
enskilde göra, rätta munnen efter matsäcken, varför inte också
staten? Det räcker inte med svaret, att det är praktiskt omöjligt att
få ned statens utgifter. Om det beror på att riksdag och regering
inte ha hårda händer nog, bör väl den saken kunna hjälpas av
beslutsamma skattebetalare. Man måste göra troligt, att staten inte
bör låta utgifterna växla lika snabbt som inkomsterna, och att
jämförelsen med den enskilde inte håller streck. Staten är ingen enskild
vid sidan av andra enskilda. Statens utgifter äro en del av
medborgarnas utgifter, och det är alls inte klart, att alla våra utgifter
böra variera på samma sätt som våra inkomster. Det är tvärtom
klart, att de inte böra göra det. Vissa utgifter anse vi mera
nödvändiga än andra, och dem dra vi inte in på vid en tillfällig
nedgång i inkomsterna. Besparingarna göra vi på de poster vi anse mest
umbärliga. Nu kan man gå ut ifrån att i stort sett höra de utgifter,
som vi låta staten förmedla, till de mera nödvändiga, till dem som
vi inte i första taget vilja dra in på, De rena överflödsütgifterna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
