Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 In- och utrikes
de som tillfredsställa "lyxbehoven", göra väl medborgarna i stort
sett på sin enskilda räkning utan förmedling av staten. Utan
inskränkning gäller naturligtvis inte detta. Det råder som bekant
mycket delade meningar om åtskilliga av statens utgifter. Den ene
anser militärutgifterna vara ren lyx, den andre talar om lyxen i
skolväsendet eller socialförsäkringen. Men ingendera vill i verkligheten
minska på statens utgifter. Socialdemokraten vilja dra in på de
militära för att öka ut de sociala, högermannen tvärtom. Båda erkänna
därmed att staten använder pengarna bättre än den enskilde. Och
det betyder ingenting annat än att de behov som medborgarna låta
staten sörja för, höra till de grundläggande och alltså böra
tillfredsställas som förut, medan inskränkningen på grund av minskade
inkomster får gå ut över det som är mindre viktigt.
DÅ ARBETSLÖSHETEN VÄXER, finns det alldeles särskild
anledning att granska kraven på inskränkningar i statens verksamhet.
Bakom det mesta av den sortens förmaningar finner man en ganska
oreflekterad tro på sparsamhetens undergörande verkningar.
Barnaläran om arbetsamhet och sparsamhet som lösningen av alla ekonomiska
problem kan inte gärna i sin helhet försvaras. Det låter ändå för
besynnerligt att mana folk att arbeta mer, då felet just är, att de inte kunna
få så mycket arbete som de redan ömska, och då arbetsgivarna
förklara att det inte lönar sig att hålla driften i gång. Alltså får man
lita så mycke mer på sparsamheten. Ty är det inte genom sparande
vi få kapital, och är det inte kapitalet som behövs för att kunna
betala ut arbetslöner och hålla företag i gång? Utan tvivel. Men
det är lika lätt att fråga, om inte varorna måste bli sålda, för att
någon skall ha lust att hålla företagen i gång. Kan det verkligen
vara så uppenbart samhällsnyttigt att sluta upp med att köpa en
vara, som jag förut brukat köpa, eller att köpa mindre därav? Om
många andra göra liksom jag, bör det bli kännbart nog för dem, som
tillverka varan, och skulle sparsamhetsanden ha gripit oss just då
det börjar bli "dåliga tider", vore det inte underligt om
fabrikanterna tyckte, att vi gjort näringslivet en tvivelaktig tjänst.
Och om staten köper mindre eller de medborgare, vilkas inkomster
bero av statsutgifterna, så tycks resultatet inte bli annorlunda.
Ligger det då inte mycket mera sunt förnuft i tankegången, att då
enskilda människor av olika anledningar börja köpa mindre,än vanligt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
