Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 7
därför att krisen minskar deras köpkraft eller deras köplust, just i
det läget bör det allmänna gripa in och köpa så mycket mera?
Tyvärr kan det ju inte bli tal om att samhället skall köpa samma ting,
som de enskilda nu köpa mindre av, och därför kunna rubbningar
genom ändring i efterfrågan inte undvikas. Men om arbetskraften
hålles sysselsatt genom samhällets ingripande, ändras inte så mycket
i de breda lagrens konsumtion, och rubbningarna hållas inom
snävare gränser. Det är denna tankegång som också leder till kravet på
offentliga arbeten för att motverka arbetslösheten.
SKAPAR MAN DÄ INTE ARBETSTILLFÄLLEN lika bra
när man "sparar" som när man "konsumerar"? Det hör väl ändå
till de första elementerna i allt ekonomiskt vetande, att det sparade
kapitalet efterfrågar varor, och att pengar som sparas sålunda hålla
företag i gång och sätta människor i arbete. Skall man behöva
tvista om sådant? Och göra inte de borgerliga rätt i att avvisa
socialdemokratiska förslag, som tyckas byggda på populära
missuppfattningar av de ekonomiska sammanhangen? Det är kanske inte
så farligt med missuppfattningen. Mian skall bara hålla isär den
verksamhet eller rättare frånvaro av verksamhet, som kallas att spara,
och den verksamhet som består i att bilda realkapital. Man har sen
gammalt vant sig vid att sätta likhetstecken mellan dem. Man har
gått ut ifrån att varje krona som sparas, d. v. s. inte användes till
att köpa "konsumtionsvaror", med något slags naturnödvändighet
måste tagas i bruk av en "företagare" till att köpa varor eller
betala arbetskraft, som ge upphov till realkapital. Det ligger mycket
nära till hands att tänka sig saken så, då "spararen" och
"företagaren" är en och samma person. En del av sina inkomster använder
han till sina egna och familjens personliga behov, den andra delen
lägger han ner i sitt företag. Men ju mera sparandet skiljes från
företagandet, desto naturligare är det, om de inte hålla jämna steg
med varandra. Vi kunna här bortse från vad som inträffar, om
företagsamheten, d. v. s. lusten att öka ut realkapitalet, är större än
lusten att spara. Men om företagsamheten är mindre än som svarar
mot sparandet eller som det ofta heter ’kapitaltillgången, då synes
följden bara bli den, att folk köper mindre konsumtionsvaror, och
då bli arbetare som tillverka konsumtionsvaror, utan arbete, men
företagärna som skulle sätta dem till att i stället bygga upp realkapital,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
