Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 In- och utrikes
infinna sig inte för att spela sin roll i det ekonomiska skådespelet.
Det blir mässfall, om inte samhället träder till och levererar den
företagsamhet, som "normalt" i vår kapitalistiska ekonomi skulle
tillhandahållas av enskilda.
VARFÖR INTE PRODUCERA SOCKER med subvention av
statsmedel, då man ser sig om efter utvägar att begränsa
arbetslösheten? Då staten under en lågkonjunktur tvingas att träda till
såsom företagare, kan den av olika anledningar inte räkna med att
arbetena skola "löna sig" i den hävdvunna betydelsen, att de ge den
vanliga räntan på kapitalet. För offentliga arbeten väljer man för
övrigt gärna sådana områden, där de privatekonomiska
räntabilitetsberäkningarna endast med största svårighet eller alis inte kunna
till-lämpas. Lönar det sig att plantera kalmarker eller bygga vägar eller
göra skenfria vägkorsningar? Såtillvida kan man naturligtvis
påstå, att det inte finns någon skillnad i princip mellan "oräntabla"
offentliga arbeten och tullar eller subvention åt företag, som annars
skulle läggas ner. Om vi ha ett visst antal arbetare i Skåne, som
behöva arbete, är det ju inte i förväg givet, att de göra mera nytta
för landet vid ett vägbygge än på betfälten eller i ett råsockerbruk.
Det beror helt och hållet på hur mycket man värderar nyttan av den
nya vägen och på hur mycket staten, d. v. s. vi alla, få betala för
att hålla betodlingen och råsockerbruken i gång. Ju mindre det
tillskott är som behöves, för att folk skall få behålla sitt vanliga
arbete, desto naturligare ter sig denna utväg. Ju större tillskottet blir,
och ju värdefullare det arbete synes vara, som man annars kunde
låta utföra, desto orimligare verkar tull- och subventionspolitiken.
Då man kommer till en viss gräns, torde de flesta vara villiga att
erkänna detta. Blir summan av understödet så stor, att den täcker
ungefär alla utbetalda arbetslöner, kunde vi ju ha köpt varan för
det billigare priset utifrån och använt understödssumman till att
sätta de nu arbetslösa svenskarna i arbete på något annat område.
Deras löneinkomst skulle ha blivit lika stor som förut, och resultatet
av deras arbete, hur stort eller litet det än vore, måste anses för
ett rent tillskott till folkets försörjning. Det är inte bära den
svenska betsockerproduktionen, som synes befinna sig i det läget, att
sådana beräkningar av kostnaden behöva anställas. Det finns
industrier, vilkas tullskydd torde täcka inte ibara hela utan kanske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
