Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 Nat Ellgw
M«en det är bära ett av Savoir*s många trick. Ett annat är att visa,
att gudsförnekandet ibland inte är annat än rent hyckleri, snobberi
och en påklistrad etikett. Han avslöjar med andra ord både tron
och vantron. Kvar står den in på benen avskrapade människan i
sin nakna ynklighet. Si, också djävulen kan säga: — "si, människan"!
Hela detta teoretiska häxmästeri tilldrar sig på ett
ultra-funktionalistiskt hotell i något schweiziskt alpland, där den tillfälliga
isoleringen från yttervärlden och de täta väderleksombytena få tjäna som
tillräcklig grund för de innestängdas plötsliga och sinnes förvirrande
tros- och lynnesomkastningar. Alpluft skall ju verka renande och
helande? Här fick man förmodligen bära vara med om de kriser,
som vanligen föregå helbrägdagörelsen (ehuru knappast "genom
tron").
Man skulle avfärda hela detta stycke som ren konstruktion, ifall
det inte voire uppbyggt med så utsökt dialogisk finess och bestialisk
teknisk skicklighet. Säkert är det -ofantligt roligt och tacksamt att
spela för skådespelarna. Det är utmärkt givande roller, i synnerhet
den manliga huvudrollen, och däri låg kvällens stora behållning.
Regin har icke mycket annat att göra än se till, att de många
poängerna bli rätt tillvaratagna och att allmänna intrycket blir så
förbryllande och hokus-pokus-artat som möjligt. Vari den lyckats nästan
för bra.
Allt som allt: ett skickligt scenstycke men torvtigt som själaspis.
Att kalla Sympatiska Simon (Södra Teatern) ett socialt skådespel
vore överdrift, att kalla det sedeskildring från år 1928, men knappast
1930, vore anspråksfullt men dock bättre och riktigare. Det hela är
ett skoj men med en allvarlig undermening, som kanske inte bör
helt nonchaleras. Man vill gärna respektera den goda avsikten och
hoppas, att stadsbon hädanefter inte driver fullt så blodigt med
lantisen, som kommer på stadsbesök, eftersom han själv tar sig minst
lika dum ut, då han kommer på "vischan" . .. Lektionen är kanske
inte så alldeles obehövlig och skall den ges, bör det ske ungefär i
"Sympatiska Simons" form. Alstret har dessutom förmånen att
vara ursvenskt (Fridolf Rhudin) både till fel och förtjänster. Och
publiken har frikostigt gynnat svensk industri i detta fall.
Det vaknande driftlivets, ton- och målbrottsårens, tragedier ha inte
mycket odlats på svenska scener. Det är tyskarna, som tagit det
ämnet på entreprenad (Wedekind m. fi.) och genom hopande av
gräsligheter ingett oss en grundlig avsky för hela saken. Dessutom
har den moderna sexualundervisningen i skolorna bidragit att något
bryta udden av ämnets aktualitet. Men naturligtvis finns ännu en
hel del att göra och reformera på området.
Engelsmannen John Druten har i sin Unge Woodley — 18 år —
på Oscars tagit ämnet korrekt sakligt som perfekt gentleman och
talat öppet och ogenerat utan fräckhet. Han är frisk, salt och syr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
