Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Nat Ellgar: Teater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Teater 45
lig och mindre andfådd och upphetsad än tyskarna. Det blir: mer
gemytlighet och mindre skräckdramatik. Samhället blir inte heller
så illa hudflängt som i de tyska pekoralen.
I en förnäm engelsk internatskola med trångbröstad moral, ensidig
disciplin och ledsam ända har den idealistiskt anlagde, "nästan"
18-årige Woodley blivit förälskad i en ung lärare-fru, som
oemotståndligt dragits till den unge mannen genom — ensamhetskänslan som
förenande länk. Förhållandet t>lir röjt av den i känslosaker
fullständigt förstockade läraren-äkta-mannen, som först vill avskeda
syndaren från skolan men tar tillbaka, då unga frun hotar att lämna
hemmet. Men då en av kamraterna pikar unge Woodley för hans
förhållande till frun, drar pojken kniven — och blir således i alla
fall avskedad. Det hela slutar helt stillsamt och oförberett: som
tragedi.
Hela denna uppskakande historia är som sagt berättad utan choser,
utan överdrifter och skrik och utan dräglande sentimentalitet. Det
är det anglosaxiska lynnets sunda måttfullhet och sunda förnuft,
som änger ordet och tonen.
Mot spelet på Oscars kan man invända, att det gick för släpigt.
Även i -ett par enskilda fall. Man må spela tafatt och osäker
(enligt rollen) hur naturligt som helst men man får inte göra intryck
av att själv vara det (i verkligheten). Till oeh med realism kan gå
för långt. Här om någonsin fordras spel, icke kopierad verklighet...
Av de två lokaliteterna i stycket hade regin skapat ett par utmärkta
-engelska interiörer, fint samstämda, föreföll det, med ändan och
totten i det hela.
Marcel Pagnol tog hem en världssuccês med "Topaze" och man
blir inte överraskad höra, att hans samtidigt inlämnade förstlingsverk
för teatern, Marius, som nu går på Dramaten, ratades till förmån
för Topaze.
Marius är inte därför ett svagt eller dåligt stycke. Som det nu
ges blir miljön det viktigaste. Och kan man tänka sig en
tacksammare miljö än hamnen i Marseille? De många mystiska och
besynnerliga händelserna i den lilla vinstugan bli till en bred och mustig
folklivsskildring, som får färg och glans av de många grellt
karakteriserade hamnfigurerna, vilkas stank av vitlök och cayenne-peppar
inte hindrar en nypa frisk havsluft att tränga igenom då och då.
Har man fantasi tillräckligt kan man ta ut en hel del ur Dramatens
skönt bemålade kuliss, som bära den beredde ett verkligt nöj-e.
Själva ämnet är mer vanskligt. Det handlar om en ung mans
dilemma, om han skall följa sin lidelsefulla längtan till havet eller
sin nästan lika lidelsefulla längtan till en mörkhyad fransk flicka,
som är både rejäl och fager under ögonen ... Ibsen skrev en gång
ett drama om samma ämne, "Fruen fra Havet", som näst "Lille
Eyolf" är det minst spelade av alla hans stycken. Så .blir nog också
fallet, fast i ännu högre grad, med Pagnors Marius. Helt oväntat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
