Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Händelser och spörsmål - Statsrevisorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 Händelser och spörsmål
tillbaka har det varit allmänt erkänt, att denna ersättning varit orimligt
låg. För närvarande torde domänverkets kostnader för prästskogarnas
skötsel överstiga denna ersättning med åtskilligt över en halv miljon kr.
pr år. Från domänstyrelsen har under de senaste trettio åren det ena
försöket efter det andra gjorts för att få grunderna jämkade och rättade.
Men för kyrkofondens tillväxt intresserade ha gång på lång lyckats
sabotera domänstyrelsens strävanden i denna riktning. Man har arbetat
efter det kända receptet att låta det bästa slå ihjäl det goda. Det är
säkert inte lätt att i vår förvaitningshistoria finna ett bättre exempel än
detta på den statliga utredningskvarnens förmåga att mala sönder värj6
initiativ till en sakligt välmotiverad reform. Säkerligen är det omöjligt
att någonsin finna grunder för ersättningens beräknande, mot vilka inga
berättigade anmärkningar kunna framställas, och statsrevisorernas
uttalande synes endast utgöra ett understrykande av domänstyrelsens krav
på en omedelbar provisorisk lösning, om man ännu inte skulle vara
färdig med en mera definitiv.
En annan anmärkning hörande till denna grupp gäller statens
järnvägars förnyelsefond. Denna är av stort intresse såväl från praktisk
budgetsynpunkt som av principiella skäl. Det kapital, som investerats i
statens affärsdrivande verk, har upplånats genom riksgäldskontoret och
av riksdagen ställts till verkens förfogande räntefritt. Som följd härav
saknas bland dessa verks utgiftsposter ränta för upplånt kapital. I övrigt
skilja sig räkenskaperna för de statliga affärsverken icke väsentligen från
räkenskaperna för privata affärsföretag. Förnyelsefonderna hos dessa
verk motsvara kontot för avskrivningar i ett privatföretags räkenskaper.
Då nettovinsten framkommer som skillnaden mellan driftsöverskott och
avskrivningar, är det uppenbart, att om det belopp, som för ett år
gott-skrives förnyelsefonden, eller med andra ord avskri,ves för
värdeminskning på grund av förslitning eller ålder, tages till för knappt, så blir den
bokföringsmässigt framkomna nettovinsten större än den verkliga och
tvärtom.
Det är den bokföringsmässigt givna nettovinsten, som affärsverken för
varje år ha att inleverera till statsverket, och som därför kan uppföras
på riksstatens inkomstsida. Äro nu dessa nettovinster för höga på grund
av för lågt beräknade avskrivningar, så innebär detta att budgeten i
större eller mindre utsträckning finansieras därigenom, att man tager i
anspråk en del av det kapital, som tidigare investerats i verken.
Budgeten kommer med andra ord att på en omväg delvis finansieras med
lånemedel, vilket står i strid mot en av de fundamentala principerna för
vårt budgetväsen.
Statsrevisorerna göra nu på till synes goda grunder gällande, att
avsättningarna till statens järnvägars förnyelsefond varit och alltjämt äro
otillräckliga. De påvisa också, huru denna fråga får ökad betydelse
därigenom, att grunderna för beräknande av avskrivningarnas storlek
fastställas för längre tidsperioder.
Men även frågan om förnyelsefondsmedlens användning har i våra
dagar aktuellt intresse och beröres av revisorerna i detta sammanhang. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
