Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Händelser och spörsmål - Statsrevisorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 57
grund av teknikens snabba utveckling ersättas förslitna lokomotiv, skenor
o. s. v. ingalunda alltid med likvärdiga objekt, utan kanske oftast med
föremål av nyare typ och högre effektivitet. Kostnaden för sådan
ersättningsanskaffning representerar därför till en del i verkligheten en
nyinvestering av kapital. Under det att kungl. maj:t efter vederbörande
verkstyrelses förslag har att besluta om förnyelsefondsmedels
användning, skall fråga om nyinvestering underställas riksdagens prövning. Helt
naturligt är det en ytterst vansklig sak att i förekommande fall,
exempelvis då det gäller att bygga om en järnvägsstation, avgöra, huru mycket
av kostnaden, som rätteligen bör betraktas som ersättningskostnad och
hur mycket som utgör nyinvestering. Men av lösningen på sådana problem
hänger i själva verket ytterst gränsdragningen kring riksdagens
prövningsrätt ifråga om nya anslag.
Med den pågående utvecklingen på kommunikationsväsendets område,
som karakteriseras å ena sidan därav, att staten får övertaga den ena
bankruttmässiga enskilda banan efter den andra, och å den andra därav
att allt vad järnvägsdrift heter har synnerligen svår konkurrens från
bilismen, måste givetvis all nyinvestering av kapital i järnvägar ske med
den allra största försiktighet. Revisorernas önskemål om en revision av
bestämmelserna för affärsverkens förnyelsefonder synes därför
välgrundat.
S. J. är ett verkligt storföretag. Det är ju därför inte så besynnerligt,
att en del enskilda i dess hägn kunnat skaffa sig mycket rundliga pro-»
fiter, även om de summor det rör sig om äro obetydliga i förhållande
till omsättningen inom järnvägarnas egen rörelse. Statsrevisorerna ha i
ett sammanhang redogjort för vissa kontrakt mellan S. J. och ett antal
affärsföretag, vilkas rörelse avser att betjäna de resande. För den som är
road av att i studiesyfte genomtränga ett par av den moderna
bolagsbildningens vildsnår, kan läsningen av denna redogörelse anbefallas. En
annan sak är, att vederbörande intressenter tvivelsutan skola visa sig i
stånd att korsa revisorernas planer på ny och bättre tingens ordning.
Àv större ekonomisk betydelse är den anmärkning, som tar sikte på
förvaltningen av järnvägslånefonderna. En diskussion av de lämnade
statistiska uppgifterna ger vid handen, att staten redan gjort betydande
förluster på sina järnvägslån. Totalsumman av redan gjorda
avskrivningar utgör f. n. icke mindre än 19 miljoner kronor, varav större delen
faller på de sista fyra åren. Därtill bör man lägga ytterligare ett belopp
av 8 miljoner, vilket synes vara fullt moget för avskrivning när som helst.
Den väsentliga orsaken till järnvägsdriftens dåliga räntabilitet i våra dagar
är framför allt den snabba utvecklingen av bilismen. Ingenting tyder på
att denna utveckling ännu på länge kommer att avstanna.
Avsikten med statsrevisorernas uttalande synes närmast vara att
påskynda arbetet med sammanslagning av de många små enskilda
järnvägsföretagen till större trafikenheter för att möjliggöra en rationalisering till
driftens förbilligande.
Frågan om statsrevisorernas rätt att granska statsunderstödda
institutioner -—’ utanför den egentliga statsförvaltningen — är mycket oklar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
