Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Händelser och spörsmål - Arbetstid och arbetslöshet - Arbetslöshetens orsaker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 59
betsvecka har nämligen införts i en del fabriker i England under de se»
nare åren och resultaten äro onekligen ganska intressanta.
Efter generalstrejken 1926 infördes 5-dagarsvecka i en
maskinverkstad i London. Det hade till följd att produktionen steg med 22 à 26 o/o,
medan de allmänna omkostnaderna minskades medj 6 à 7 o/o. i en annan
maskinverkstad minskades arbetstiden för några år sedan från 47 timmar
under 6 dagar till 43 timmar under 5 dagar. Även här ledde det till
omedelbar ökning av produktionen. Ibland arbetade man visserligen över
på övertid eller på lördagarna, men det visade sig att detta extraarbete
ej kunde anses ekonomiskt. På ett par andra håll har man gjort samma
erfarenheter, och såväl företagarna som arbetarna förefalla nöjda med sy->
stemet 5-dagarsvecka.
Även i Tjeckoslovakien har man i vissa fall övergått till 5 dagars
arbetsvecka. Särskilt bör kanske uppmärksammas de jättestora
Batasko-fabrikerna, som ha en tillverkning av 160,000 par skor om dagen och
som säkerligen inte skulle företaga någon oekonomisk åtgärd. Man
har där under hösten infört arbetstid mellan kl. 7 och 12 förmiddagen
och 1 och 5 eftermiddagen under 5 dagar, alltså 45 arbetstimmar i
veckan. Arbetstidens förkortning skall icke medföra vare sig
sänkning-av lönerna eller höjning av försäljningspriset. Åtgärden synes ej ha
föranletts av någon minskad omsättning. Någon uppgift om
produktionsresultatets storlek föreligger emellertid ännu ej.
Arbetslöshetens
orsaker.
Regeringen har råkat ut för olyckan att få sitt
böndagsplakat uppmärksammat av prof. Cassel, och hans
kritik är inte välvillig. Plakatet handlar nämligen om
vad vi, bortsett från bön, skola göra mot arbetslösheten, och »det
bjuder», enligt Cassel, »i själva verket icke något annat än ett virrvarr av de
mest populära missuppfattningar, som bruka snedvrida den dagliga
diskussionen av ämnet». Även om man till en del kan följa Cassel i hans kritik
av det som nu står i plakatet, måste man ställa sig tvivlande till hans
krav på vad som borde ha stått där. Ty hör vad den arma regeringen
skulle ha presterat:
»En sak kunde regeringen åtminstone ha gjort för att dess
böndagsplakat skulle lända till en sådan bättring i människors sinnelag, som väl
med plakatet borde avses och som i så hög grad är av nöden för en
fruktbar behandling av arbetslösheten. Ett enkelt klargörande av den
nuvarande arbetslöshetens väsentliga orsaker skulle ha ryckt grunden
undan en mängd orimliga anklagelser mot samhällsordningen eller mot
någon viss samhällsklass för att ha vållat arbetslöshetens elände.»
»Ett enkelt klargörande» alltså. Mera begäres inte. Om en annan av
våra nationalekonomer, prof. Davidson, läser Sv. D., bör han ha fått nytt
hopp om problemets snara lösning. I sista häftet av Ekonomisk Tidskrift
utlät han sig annars ganska pessimistiskt. Han slutar en artikel om det
monetära guldproblemet med att hänvisa även till arbetslösheten som en
företeelse i behov av undersökning.
»Det är mycket möjligt att den starka arbetslösheten grundlägges under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
