Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Händelser och spörsmål - Arbetslöshetens orsaker - Keynes om krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 Händelser och spörsmål
uppsvingstiden. Under alla förhållanden är det av största betydelse, att
den starka arbetslöshetens orsaker klarläggas... Det vanliga sättet att
behandla internationella socialekonomiska frågor är icke att rekommendera.
Detta innebär ej någon garanti för att problemet kommer att behandlas
av den eller de personer, som äro kvalificerade till att lösa detsamma.
Bästa metoden för att åstadkomma något verkligt gott resultat är att
utsätta ett mycket högt pris åt den som lyckas verkligen lösa problemet.
Detta är på en gång både det effektivaste och i grunden billigaste sättet
att vinna önskat resultat. Men det är kanske därför, som det så sällan
väljes. Priset måste nämligen av lätt insedda skäl vara verkligt stort.
Ett pris av nobelprisets storlek är nog för litet.»
Och denna dyrbara hemlighet vill prof. Cassel att herr biskopen och
ecklesiastikministern skall gratis tillhandahålla svenska folket i ett
böndagsplakat. Inte ens de »orimliga anklagelserna mot samhällsordningen»
lära vi så lätt komma ifrån. I de översikter av det ekonomiska läget, som
ges ut av Sveriges Industriförbund, finner man alltjämt ingående
motiveringar för teorin om kriserna såsom väsentligen resultat av
»överkapi-talisering». Och ståndpunkten förbindes — om man inte missförstår —
med uppfattningen att konstlade ingrepp för att framkalla uppsving
liksom socialpolitiska hjälpåtgärder endast fördröja tillfrisknandet.
Slutsatsen blir, att vill man utjämna konjunkturväxlingarna, får man behärska
realkapitalbildningen. En sådan reglering är främmande för det
kapitalistiska produktionssystemet, sådant vi känna det, och arbetslösheten blir1
ett ofrånkomligt element i den nuvarande samhällsordningen. Om man gör
detta konstaterande till en anklagelse, beror väl sen på vad man tror
om-våra möjligheter att komma bort från det kapitalistiska systemet.
Keynes om
krisen.
Till omväxling med vår svenska sakkunskap kan man ha
nöje av att höra hur en man som Keynes betraktar
orsakerna till det nuvarande läget. I sitt nyutkomna stora verk
om penningteori och penningpolitik, A Treatise ön Money, vågar han sig
på det »obetänksamma företaget» att uttrycka en mening om krisen. Den
kan kortast formuleras så att räntan på kapitalmarknaden står för högt i
förhållande till den avkastning realkapitalet i framtiden kan tänkas ge.
Långtidsräntan står grovt taget 50 o/o högre än den gjorde för tjugo
år sen, och det finns ingenting i de ekonomiska grundfaktorerna, som
motivera en sådan höjd. Befolkningen växer inte så hastigt som förr, och
utrustningen med kapital per huvud är större. Men det finns tillfälliga
faktorer som förklara läget. Under rekonstruktionsperioden efter kriget
var det naturligt, att räntan skulle hålla sig uppe. Men efter 1924—25
borde den ha gått ner om inte vissa ting kommit i vägen.
Centralbankerna skulle upprätthålla den nya guldmyntfoten och vågade inte ta några
risker. Krediten inskränktes för mycket. Så kommo staterna som behövde
låna för annat än ekonomiska ändamål. De betala utan hänsyn till någon
sannolik förräntning, och långivarna bestämma räntan. Förenta staterna
lånade 1927—28 ut väldiga summor mot höga långtidsräntor, och större
4elen av dessa lån placerades omedelbart igen hos långivaren mot en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
