Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Händelser och spörsmål - Keynes om krisen - Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62 Händelser och spörsmål
ränta an nu, och när förändringen väl har börjat, hämtar den näring ur
sig själv.
Det som för Keynes synes vara den stora risken, är att låneräntan
sjunker långsammare än avkastningen på det investerade kapitalet. Blir
det fallet, få vi en serie av konflikter. Profiten sjunker och det leder till.
angrepp på lönerna, och med sjunkande inkomster följa sjunkande
priser. »Skulle utvecklingen bli denna kommer helt visst vår nuvarande
privatkapitalistiska samhällsordning att ersättas av en långtgående socialism.»
Sydame- De sydamerikanska staterna ha tidigare varit föremål för
rika. häftiga omvälvningar, men under senare delen av förra året
har en sannskyldig revolutionsepidemi härjat. Även de
mellanamerikanska ha icke varit förskonade. Man har haft oroligheter i
Cuba, Panama, Chile, Venezuela, Uruguay, Ecuador och från Mexiko får
man ju esomoftast höra talas om sammanstötningar mellan olika partier.
I Haiti och Dominikanska republiken voro oroligheterna av allvarligare
natur och de ha nu följts av framgångsrika revolutioner i Bolivia, Peru,
Argentina och Brasilien för att ta dem i kronologisk ordning.
Först bör man kanske dock nämna, att ett land t. o. m. lyckats med ett
regimskifte utan våldsamheter. Det är Colombia, som annars inte gjort sig
känt för större fridfullhet. Under sin hundraåriga tillvaro som
självständig stat ha dess historiker kunnat inregistrera tio revolutioner, sjuttio
mera lokala revolter och sju konstitutioner. Det räcker ju en stund. M<en}
i februari förra året valdes en liberal person, Olaya Herrera, till president
och därmed bröts den fyrtioåriga konservativa regimen. Men icke nog
med att han valdes, utan han tilläts också att tillträda sitt ämbete i
augusti.
Det är nu emellertid ett undantag. Regeln under de sista månaderna
har som sagt annars varit, att man med våldsamma medel störtat eller
sökt störta de som makten haft. Man kan då fråga, om det varit ensartade
orsaker, som föranlett denna allmänna oro, eller om varje stat haft sin
plåga. Det senare synes ha varit fallet, även om vissa allmänna,
genomgående anledningar kunna skönjas.
Bolivia hann först. Revolutionen där bröt ut i juni och var riktad
mot presidenten Siles och hans militära medhjälpare, den tyske generalen
Hans Kundt. Ledare för oppositionen och tillfällig makthavare var
general Galindo, men själen i rörelsen dr Salamanca, chefen för det
republikanska partiet, som är uppsatt som kandidat vid presidentvalet, som
skall förrättas i början av januari.
De aktuella anledningarna till revolutionens utbrott synas ha varit dels
att separatistiska rörelser hotade i provinserna och dels landets dåliga
finansiella läge. Exporten utgöres till stor del av tenn och det såldes till
priser, som knappast täckte produktionskostnaderna. Från statsmakternas
sida gjordes ingenting för att hjälpa upp läget. Hälften av statens
inkomster användes till ett onyttigt försvar och till huvudstadens, La Paz,
uppbyggande och ingenting blev över för provinsernas utveckling.
Sedd på mera lång sikt vill det däremot synas som om orsaken var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
