Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1, 28 dec. 1930 - Händelser och spörsmål - Sydamerika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 63
att finna i gammal rivalitet mellan två stammar — Quechua, från vilken
Inca-folket kom, och Aymara. De senare bebo La Paz och ha lagt beslag
på de flesta ämbets- och tjänstemannabefattningar. Man bör ju nämligen
kcnima ihåg, att den vita befolkningen är ett mindretal. När dr
Salamanca därför kallade till motstånd mot den rådande regimen, vann det
genklang hos Quechuanerna och för övrigt hos en stor del av de
intellektuella och arbetarklassen, så att föga motstånd mötte vid huvudstadens
intagande. Ett påstående, att Standard Oil skulle stå bakom revolutionen,
har bestritts.
Som närmaste mål proklamerades arméns reducering till polisstyrka,
decentralisering, jordbrukets utveckling. Förutsättningar finnas, då
landet har gott om naturrikedomar av så gott som alla slag.
Två månader efter Bolivia följde Peru och fjorton dar senare
Argentina. I Peru hade presidenten Leguia med hård hand härskat i elva år och
dessutom varit president åren 1908—12. Hans regering hade varit
»godtycklig och tyrannisk». Därtill kom att landet led under lågkonjunktur.
Priserna på de viktigaste produkterna, bomull, ull, socker, koppar, silver
och andra metaller gingo ned, räntan var hög, växelkursen dålig, den
sämsta den varit. Leguia var dock en skicklig administratör och landet
hade otvivelaktigt gått framåt under hans ledning. Men han anklagades
för nepotism och för att ha sålt sig åt utländskt kapital och hans
regering var som sagt hård och diktatorisk.
Leguia sökte undgå konsekvenserna genom att överlåta makten till en
militärjunta under ledning av general Ponce. Denna blev dock av kort
varaktighet ty Ponce tvingades att vika för general Cerro, som nu
fungerar som provisorisk president. Denne började med att ge pressen
fri och upphäva de gällande krigslagarna.
Förhållandena lågo något annorlunda till i Argentina, som man ju
vant sier att betrakta som ett av de mera välordnade länderna i
Sydamerika. Här var Irigoyen president åren 1916—-22 och valdes ånyo med
stor majoritet 1928. Han var ledare för det radikala partiet. Han var
tämligen gammal men envisades med att själv utöva makten, vilket han
uppenbarligen icke längre förmådde. Det ledde till knakningar här
och var i maskineriet.
Även i detta fall tillstötte ekonomisk depression. Avsättningen av
spannmål och kött hade försvårats, växelkursen blev åtskilligt sämre och över
huvud gjorde sig dåliga tider kännbara. Det har sagts, att Irigoyens
främsta fel var, att han ej kunde åstadkomma bättre spannmålspriser och
högre värde på peson. Men dessutom anklagades även han för att ha
tillåtit korruption, att ej ha utnämnt nödiga ämbetsmän men väl en
massa onödiga. Han kom ej överens med kongressen, som han avsiktligt
underlät att inkalla och där senatorerna av hans parti förhindrade ar*
betet genom att ej infinna sig, så att kammaren ej blev beslutmässig.
Även Irigoyen sökte överlåta maktens tyglar åt honom närstående.
Försöket misslyckades emellertid också här och i stället övertogs
regerandet av general Uriburu underligt nog en gammal vän och medarbetare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
