Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - Ernst Wigforss: Ryssland under femårsplanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryssland under †emärsplanen 75
statliga polisens (G. P. U:s) verksamhet. Dobb kommer in på den
i samband med centraliseringen och det byråkratiska i näringslivet,
men hos Hodann och Feiler får man ett starkt intryck av denna
arvtagare till den tsaristiska ochran&n. "Det är denna atmosfär av
ständigt spioneri, som för européen kanske är det han har svårast att
fördraga i Sovjetunionen", skriver Hodann. Och Feiler säger
detsamma. Men alla dessa frågor om diktaturen och friheten och den
mänskliga sammanlevnadens mångfaldiga problemer ligga vid sidan
av de vittnesmål, som våra fyra iakttagare skulle få avlägga rörande
den rent ekonomiska utvecklingen.
Vill man ha en riktig utgångspunkt får man inte bara komma ihåg
att Sovjetunionen mera är en världsdel än en stat i europeiskt format
och att dess många olikartade folk befinna sig på olika stadier av
civilisation, utan man får också för det europeiska Ryssland
ständigt ha i minnet att jämförelser, som förutsätta västeuropeiska
förhållanden, måste bli missvisande. Skall man bedöma vad
bolsjevismen gjort och gör i Ryssland, får man ta sin utgångspunkt i de
förhållanden som råda i östra och sydöstra Europa. Längre västerut
ha vi ju femtio eller hundra eller hundrafemtio år av industriell
utveckling bakom oss. Dobb räknar med att den ryska
nationalinkomsten per huvud före kriget endast var en fjärdedel av den engelska.
Om därför produktionen vid femårsplanens början nått upp i
för-krigsnivån, så betyder detta så långt ifrån den västeuropeiska
för-krigsnivån, att varje bedömande måste bli skevt, som inte ständigt
har Rysslands egna förutsättningar till utgångspunkt. Men det som
ytterligare försvårar sakliga jämförelser är naturligtvis det faktum,
att Sovjetunionen är en stat av proletärer, d. v. s. där saknas vad vi
kalla för medelklass och överklass. Ingen kan misstaga sig på att
överallt i Västeuropa och Amerika spela dessa bättre ställda klassers
bostäder, affärer, hoteller och .restauranger, toaletter och uppträdande
på gator och offentliga lokaler en alldeles avgörande roli för det
allmänna intryck av välstånd som den utländske resenären kan få.
Om hela London såge ut som Eastend, hela Berlin som trakten kring
Stettiner Bahnhof, om vi i Sverge ströke bort allt som tyder på
inkomster utöver en genomsnittlig arbetarlön, skulle det vara intressant
att höra, hur pass imponerad en europé eller amerikan med
medelklassvanor skulle bli av det svenska eller tyska eller engelska
välståndet.
Men när allt detta är sagt, kvarstår faktum att den levnadsstan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
