Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - Ernst Wigforss: Ryssland under femårsplanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76 Ernst Wigforss
dard, som våra ögonvittnen från Ryssland skildra, är mycket låg.
Bostadsbygget är starkt i gång, men det håller inte jämna steg med
folkvandringen till städer och industriorter. Hela
industrialiseringsplanen gör det självklart, att så skall bli fallet. Faktum är sålunda,
att lägenheter i vår mening för en familj äro sällsynta. En familj
har ett rum. Köket är gemensamt. Man skulle tro att det allmänt
erkända bostadseländet skulle göra befolkningsfrågan brännande,
men såsom de flesta iakttagare påpeka, vill man på ledande håll inte
gärna uppfatta den snabba folkökningen som ett allvarligt problem.
Den som känner till marxismens atmosfär, kan inte underlåta att
till en del söka förklaringen i kommunismens teori. Prästen Mialthus
har inom marxismen blivit typen för den kapitalistiska ideologin,
som lägger skulden till arbetarnas elände på deras obegränsade
barnalstring. För marxismen är överbefolkningen ett kapitalistiskt spöke,
som socialismen inte har att vara rädd för. Men det är också skäl
att erinra sig, att den snabbare folkökningen i Ryssland åtföljes av
en viss nedgång i födelsetalen och alltså är beroende på den minskade
dödligheten, särskilt barnadödligheten. Detta sista faktum talar ett
språk, som är svårt att missförstå. Det kan knappast vara ett
samhälle på väg ned i allt större elände, som uppvisar de av Economist
anförda siffrorna: Före kriget ett födelsetal 46,8 pro mille, 1926—28
nere i 40,0. Dödligheten före kriget 30,5, åren 1926—28 nere i 17,4.
Men resultatet var 1913 en tillväxt på 16,3 pro mille, 1928 hela 22,0.
Endast hos Hodann finner man påståendet att den snabba
folkökningen, särskilt på landsbygden, "så småningom väcker farhågor inom
ledande sovjetkretsar".
Även knappheten på konsumtionsvaror borde ju verka i samma
riktning. Återigen förutsätter ju femårsplanen att så mycket som
möjligt av den produktiva energin ägnas åt framställning av
realkapital. Alla framställningarna stryka under denna knapphet på
konsumtionsvaror, som lett till ransonering av viktiga livsmedel och
även beklädnadsartiklar. Men samtidigt framgår det, att man har
en känsla av att det blir bättre, och Feiler finner häri förklaringen
till att missnöjet är så relativt" litet. Man har levt igenom de svåra
åren efter revolution och inbördeskrig. Mot denna bakgrund ter sig
även den nuvarande fattigdomen i ljusa färger. Och så vinkar en
rikare framtid. Det är naturligt, att ungdomen skall vara mest
optimistisk, den har inte heller förkrigsminnen eller någon kunskap om
västerlandet att jämföra mçd. Det synes för övrigt vara ganska hopp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
