Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - Carl David Marcus: Georg Kaiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Kaiser 101
gens bis Mitternadits. Det handlar om en kassör i en bank, som
en dag helt plötsligt kommer på den idén att han vill leva ett helt
annat liv! Han stjäl inte mindre än 60,000 mark och tågar i väg.
När den sköna dam, han sett i banken, inte vill veta av honom,
vandrar han hem;, men råkar först ut i ett snölandskap och har här
sittande uppe på en trädgren en stor monolog med sig själv och
med livet, som han vill trotsa. Var är det reella värdet för de
pengar han har på sig och den insats som är hela hans existens?
Men naturen svarar blott med att bakomi honom av snö och grenar
bygga upp döden som benramgelsman. Det tillfredsställer honom
inte som svar, det vore ju oerhört enkelt. Tack så mycket för den
betjäningen. Men stang Er bod med gamla benknotor. Jag är inte
den förste bäste, som låter dupera mig.
Han går hem, mottas med vanlig omsorg, luktar kotletterna, men
går sin väg igen, med den påföljd att hans gamla mor dör. I denna
familj har ännu ingen gått ut, innan han ätit sin middag! Och han
ger sig i väg till en sporthall, uppträder som mecenat i stor stil,
tills han märker att hela publiken på det mest devota sätt hälsar på
en furstlig person. Han glider in i en nattlokal, men har ingen
tur, de inbjudna damerna äro berusade och somna, och den enda
vakna har — ett träben. Han låter leda sig till en sal, där
frälsningsarmen har ett möte och där den ena efter den andra
uppträder och biktar brott, som delvis äro i släkt med hans eget, tills
han rusar fram och själv biktar. Varpå han slänger ut alla sina
sedlar, som man störtar sig över, blott en kvinnlig soldat, som
förföljt honom hela dagen, går att hämta en polis. När denne nått
salen, tar kassören och arrangerar en kortslutning, vars offer han
själv blir. Och han hänger med utbredda armar mot förhängets
kors, och han stammar i dödsögonblicket Ecce–––-Homo–––––
Die Koralie 1917 har till hjälte den rikaste av alla miljardärer.
Han har arbetat sig upp från vanlig arbetare och har kvar en
känsla av medlidande, som han söker döva med att varje torsdag i
en rund sadong, "Jordens hjärta", ta emot vern som vill komma och
be honom om hjälp. För att undslippa alla rriöjliga och omöjliga
andra förpliktelser har han engagerat en sekreterare, som ser ut som
hans tvillingbror, men som ett hemligt tecken bär en korall.
Uppretad av ett förslag att rädda alla människor från fattigdom, som
utgår från en grå herre, skjuter han plötsligt sekreteraren och
bemäktigar sig, även hemligt, hans korall! Härtill drivs han även av
sonens beslut att offra sig för de fattiga, ehuru han har försökt att
uppfostra både son och dotter i ett paradis fjärran från allt elände.
Vart syftar han ? Jo, han vill ha det enda han inte fått, det som
inte kan köpas för pengar, sekreterarens lyckliga barndom. Det
finns ingen som känner igen honom, blott den gråe mannen, men
han förråder inte hans hemlighet, och under den korta tid han ännu
lever, fantiserar han om den lyckliga barndomen, om korallen,
lyckans symbol. "Jag har nått det paradis som ligger bakom oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
