Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - Carl David Marcus: Georg Kaiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102 Carl David Marcus
Jag har efter ett våldsdåd skridit genom dess portar och »tår mitt
på en äng, ljuvlig och grön.–––-— Alla ha vi drivits bort från
stillhetens paradis. Lösbrutna stycken av ett korallträd ur djupet
— med ett sår från första stunden. Det sluter sig ej — det bränner
— vår fruktansvärda smärta piskar oss framåt." Och till prästen
med korset säger han: "Det bedövar blott smärtan. Korallen
befriar från lidandet!"
Det finns två dramer med den korta, expressiva titeln Gas, 1918
och 1920. (Det första har spelats i Stockholm men utan djupare
förståelse från någon sida!) Det är miljardärens son från Korallen,
som är ledaren i den socialiserade fabriken. Man fabricerar intet
annat än gas, som har ersatt vattenkraft och kol. Men trots alla
försiktighetsmått är det något galet med fabrikatet och en förfärlig
explosion äger rum. Miljardärsonen har fått nog. Han vill inte
mer, han upprønar arbetarna att återgå till jorden, inte som,
bönder, men som fria kolonister, och han skildrar det nya paradiset på
det intensiva sätt som blott Kaiser förmår. Men man vill inte, man
vill tillbaka till skärselden igen, man är ur stånd att förändra sig,
regeringen fordrar fortsatt gasproduktion i och för rustningar, alla
andra fabrikanter fordra gas, ingenjören vill gas och samlar
arbetarna kring sig. Slutligen står miljardärsonen ensam med sm dotter
och med dem frågan, när kommer människan, när skall han först
nå sig själv, måste han inte komma, när han ses blott en gång av en?
Dottern knäböjer och svarar: Jag vill föda honom.
Det andra Gasdramat är tydligen skrivet under intrycket av
världskriget och dess efterverkningar, är ännu knappare i formen
och till hela sin tendens det mest dystra, för att inte säga
ohyggliga, Kaiser någonsin alstrat. Det är inga människor, blott röster,
det är det sista stora kriget mellan två partier, de blå och de gula,
de blå överväldigas, men man ser intet av kampen, blott elektriska
lampor, ledningar, som dirigera det hela. Och när de blå hålla på
att överväldigas, uppträder miljardärarbetaren och uppmuntrar
arbetarna att fortsätta en redan utbruten strejk i stället för att hetsa
upp dem till arbete och krig; han fortsätter således sin faders
-tradition att i främsta rummet skydda människan, och hela scenen
formas i oavbrutet stegrade utbrott till en lovsång för fred och en
ny mänsklighet, som skall klinga över till fienden, men i det
avgörande ögonblicket förblir utan eko. De gula överrumpla de blå,
tvinga dem att producera gas och åter gas, men i sista akten sitta
de igula i samma ställning som de blå i första akten, medan
gasproduktionen sjunker och sjunker. Överingenjören har funnit ett nytt
medel, giftgas, och uppmanar med glödande ord till hämnd.
Miljardärsonen hindrar och hindrar lika vältaligt, bryter ut i orden:
nicht von dieser Welt ist das Reich! Grundet Das Reich! Men
motparten ropar: Zündet das Giftgas! Det slutar så, att
miljardärsonen griper efter giftgaskulan, svänger den mot sig, men åstadkom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
