Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 2, 28 jan. 1931 - Carl David Marcus: Georg Kaiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Kaiser 105
på nya ideal, nya inställningar, nya mål, nya livsströmmar. Det
formligen brusar av havsstormar, när den ena personen efter den
andra, den ena folkgruppen vid sidan av den andra, kämpar efter
en lösning, piskas upp till det yttersta för att fånga det nya som
ligger i luften — inte är det deras fel, att idet förtätar sig till en
boll av giftgas eller — en ström av ord. Det är just bakom dessa
väldiga orddueller, som Kaisers starka temperament bryter fram
och inte i hans sätt att skildra den eller den människan. Hur kall
blir han inte, när han efter att ha tagit upp Strindbergs
älsklingsmotiv, dubbelgångaren, från social horisont i Die Koralie försöker
att individualisera det i Zwei Mal Oliver. Men man höre honom,
när han i sina bästa stunder låter invånarna i staden Calais egga
upp varandra till en stor överindividuell handling, ägnad att rädda
deras stad från undergång. Eller man lyssne till miljardärsonens
och miljardärarbetarens extatiska om ock resultatlösa dueller med
massan och ingenjörer och storindustriella för att rädda det som
räddas kan ut ur det mänskliga och omänskliga kaoset, som det nya
samhället består av. Är detta blott tankeexperiment, som man
förebrått honom, blott produkten av hjärnans vindlingar? I så fall har
Kaiser skapat något nytt med hjälp av denna sin obeskrivligt
intensiva, överhettade hjärna, i så fall finns det en hjärnans lidelse,
som en gång måste komma efter människohjärnans oerhörda
belastning från sekel till sekel. Och det bästa är att denne skarpsynte
diktare aldrig uppträder som partiman likt Toller och den rad av ryska
författare, som äro denne socialistiske diktares förebilder; Georg
Kjaiser är en privatman, en individualist, som kastat den ibsenska
och den strindbergska världen med sin eviga kärleksdiskussion och
sitt sjuka samvete över bord och resolut styr i väg mot nya problem,
mot en karakteristik av hela det virrvarr vi råkat in i efter
världskriget och allt vad som står i sammanhang härmed.
Ty vilken dramatiker har med en mer obönhörlig konsekvens tänkt
till ända kapitalistens och arbetarens situation, hela mekaniseringen
av vårt andliga liv, hur fortsätter han inte här sin store landsmans
ävenledes av en fanatisk tanke glödgade studier, kritiker,
räddningsförsök — Walther Rathenau. Vern har som Kaiser redan 1912
skisserat penningmaktens undergång och ringa betydelse för ett verkligt
liv i glädje, även för den rent borgerliga människan. Vern har som
han tolkat hela den vansinniga krigspolitiken, som ännu hänger
över våra huvud likt ett gasmoln, hotande intet mindre än hela den
europeiska mänsklighetens existens. Och hur symboliskt är inte
hans Gasdrama nummer två från år 1920 för det som i mer eller
mindre stor hemlighet förberedes av stora och små makter för att
förinta oss! Vilket sinne för det groteska i vår livsuppfattning
har ham inte gång på gång visat, bland annat för bördsfördomar i
dramat Kolportage. På det mest förbluffande sätt går denne
dramatiker och sysslar med aktuella och eviga idéer och avslöjar dem
i en handvändning. Det finns inte en dramatiker av i dag, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
