Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - Karl Hildebrand: Agrarrevolutionen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 Karl Hildebrand
nen bestämmer, att antalet agronomer skall under de fem åren okas
från 22,000 i hela landet till 90,000 (Muralov, sid. 258), men det
är ju omöjligt att i hast skapa kunniga jordbruksexperter. Nu
anordnar man snabbkurser, där studenter, bondsöner och arbetare
erhålla ett minimum av kunskaper. Vissa förutsättningar att handleda
bönderna få de väl, men uppkomma nya och oväntade frågor, så
kunna de ej besvara dem.
Jorden skötes mest efter traditionella metoder. Olämplig
växtföljd medför, att inom väldiga områden en tredjedel av åkern varje
år ligger i träda. Konstgödsel användes föga, och det är ej så många
decennier sedan en bonde på sina håll ansåg det vara tjänligt att ha
ladugården vid rinnande vatten för att lätt göra sig av med den
naturliga gödseln. Ryssland har stora kalilager, men de ha ännu
ej på allvar börjat brytas; det finns också många
superfosfatfabri-ker, men de flesta ha blott varit kvarnar för finmalning av fosforit
till direkt användning med, enligt västeuropeisk uppfattning, mycket
osäker verkan; kemisk förvandling till superfosfat förekommer i
ringa omfattning, men skall utökas. Jorden uppluckras grunt och
utsädet är ej det bästa. Så nog finnas orsaker till det dåliga
skörderesultatet. När spannmålsexporten före kriget uppgick till något
tiotal miljoner ton, vanns detta genom sådan utpressning av
bönderna, att hungern ej var en ovanlig gäst i lanthemmen mot
vinterns slut.
Bland bönderna radde ett ständigt missnöje. Jag har framför mig
en bedrövlig tabell över större bondeoroligheter per år under tiden
1826—1861: under perioden 1845—1849 var antalet 207 och 1855
—1861 474. I europeiska Ryssland ägde revolutionära, virrigt ledda
bonderörelser rum på 340 håll år 1902 och på 141 och 91
respektive år 1903 och 1904 (Dubrovski, sid. 37 och 39). Efter det
olyckliga kriget med Japan gick en väldig revolutionsvåg över
Ryssland år 1905, varvid ett par tusen herrgårdar uppbrändes och
bönderna med våld sökte tilltvinga sig mera jord. Straffexpeditioner
utsändes och rader med galj ar och brinnande byar visade, var de
dragit fram. För närvarande skjutas eller deporteras uppstudsiga
bönder: målet är ett annat, men metoderna väsentligen desamma.
Ryssland har vanligen fått uppleva en reformperiod efter stora
krig. Så även denna gång. Ministerpresidenten Stolypin tog på
allvar itu med bondefrågorna, varmed ett nytt skede började med
avslutning under världskriget. Han utgick ifrån det faktum, att
byalagen utgjorde ett hinder för en gynnsam jordbruksutveckling,
och genom lag år 1906 medgavs under vissa förutsättningar
individuellt utträde. Många småbönder titträdde också och en del sålde
sina små jordbitar. Godsägarna visade sig i förvånande mängd
villiga att avyttra sina gods. En bondebank gav lån på billiga villkor
till bönder, som köpte jord. En bondeutvandring leddes till Sibirien
och den tillväxande industrin upptog en stor mängd av det jordlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
