Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - Karl Hildebrand: Agrarrevolutionen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Karl Hildebrand
bönderna skaffade sig inkomster — genom att sköta en kvarn eller
såg, genom att åtaga sig körslor etc. — och inköpte en trösk- eller
skördemaskin och kanske rent av en traktor, vilka de hyrde tit till
fattigbönderna. De åtogo sig att bruka deras små åkerlappar, och
ersättningen togo de ut i viss andel av skörden. Man finner
uppgifter om att de på detta sätt kunde förtjäna 300 à 500 rubel per år.
I växande utsträckning arrenderade de fattigböndernas jord, lämnande
i arrende viss del av skörden. Att deras villkor gent emot
fattigbönderna ofta voro hårda, kan näppeligen betvivlas;
sovjetmyndigheterna pressade dem med skatter och de pressade andra, som voro
beroende av dem. År 1925 gjordes det medgivandet, att arrende
av jord och användning av hyrd arbetskraft legaliserades. Vad som
nu (betraktas som ett svårt brott var alltså lagligen tillåtet för blott
ett par år sedan. Det är av intresse att aktgiva på skillnaden mellan
tiden före revolutionen och nu. Då var det godsägarna, som
arrenderade ut jord åt fattiga bönder. Nu var det burgnare bönder, som
övertogo de fattiga böndernas jord i arrende.
Utvecklingen under NEP-tiden överensstämde ej med den
kommunistiska samhällsuppfattningen, och Lenin hade uttryckligen
liknat den nya ekonomiska politiken vid ett strategiskt återtåg i syfte
att ge de stridande kommunistiska trupperna ökad styrka till en ny
och effektivare framstöt. Bland de första lagstiftningsåtgärderna
efter revolutionen märkes beslut om socialisering av all jord. Enligt
den kommunistiska teorin voro bönderna endast statens
arrendatorer, vilka ägde att rätta sig efter order från regeringen eller av
denna tillsatta statsorgan. Bönderna hade en annan uppfattning
och frågan fick praktiskt taget vila en tid. Den nya
klasskillnaden mellan burgnare och fattiga bönder tilldrog sig allt mer
uppmärksamhet inom ledande kretsar och i samband med den
kommunistiska teorins allmänna radikalisering under Stalin förbereddes en ny
omvälvning av agrarförhållandena.
Målet var att tränga undam de burgnare bönderna och därvid
sökte de styrande bistånd hos fattig- och mellanbönderna. Man kan
knappast säga, att dessa hjälptrupper befunno sig i ett gynnsamt
ekonomiskt läge, men deras nöd och deras missnöje skulle utnyttjas
till den avgörande klasskampen i byarna. År 1927 framlade Molotov
på kommunistpartiets femtonde kongress en beräkning, att en
lantarbetares årsinkomst kunde anslås till 81 rubel per familjemedlem
och år, en fattigbondes till 78 och en mellanbondes till 92 rubel.
Rubein skall egentligen motsvara inemot 2 svenska kronor, men på grund
av inflation har den blott ett köpvärde inom landet av en bråkdel
därav. Detta gäller köp i den fria marknaden, och de officiellt
fastställda priserna vid ransoneringen (för dem, som äro berättigade till
ransoner, och dit hör$ närmast industriarbetare och mect dem Uk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
