Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - Karl Hildebrand: Agrarrevolutionen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170 Karl Hildebrand
genom nyodlingar. I en del fall sköttes de väl, i andra illa.
Grundtanken var att ersätta en mängd småbruk med stordrift, något
ßom man även ville vinna genom sammanslutning av ett antal
bön-der till kollektiva jordbruk. Vid planläggningen av den sociala
sektorn under femårsperioden var man emellertid tämligen försiktig,
såsom framgår av följande siffror, vilka gälla den ryska
sovjetrepubliken. Under de fem åren borde den brukade åkerarealen ökas
med 25 procent (spannmålsarealen med 20,4 och arealen med
industriråvaror med 51,6 procent) samt den sociala sektorns brukade
areal växa från 1,2 till 15,5 procent och åkerns avkastning med 35
procent; 3 miljoner bondgårdar skulle ingå i kollektivjordbruk, d. v. s.
ungefär 20 procent. Siffrorna för hela unionen äro av liknande
slag. Uppmärksammas bör, att kollektiviseringen under de fem åren
ej beräknades gå längre än till ungefär en femtedel av samtliga
bonde-hushåll.
Denna utvecklingstakt blev emellertid de maktägande för
långsam, varför en tvär omsvängning i agrarpolitiken märkes från mitten
av år 1929. Man har fått höra långa motiveringar, men de äro
knappast nöjaktiga. Antagligen har en strängt ortodox uppfattning
av nödvändigheten att snarast genomföra verklig kommunism på
landsbygden samverkat med den mera praktiska beräkningen, att
jordbruket ej skulle kunna fylla sin uppgift att på en gång ge folket
livsmedel och möjliggöra spannmålsexport utan en genomgripande
omläggning. Allt strängare åtgärder vidtogos emot kulakerna. I
juni 1929 bemyndigades bymännen att uttaga det mesta av den till
leverans till staten för byn fastställda kvantiteten spannmål av
kulakerna. Sommaren 1929 utgav kommunistpartiet lösen, att
kulak-dömet skulle helt avskaffas genom bildande av kollektivjordbruk.
Nu var det ej längre fråga om att tränga undan dem, utan
"kulakerna som klass skulle likvideras", d. v. s. utrotas. Industriarbetare
anses duga till allting och 25,000 sådana utsändes för att hjälpa till
vid kollektiviseringen. I liknande syfte mobiliserades 90 procent av
jordbruksläroverkens studerande, ett större antal
fackföreningstjänstemän, tidningsmän och ungdomsförbundare (i januari 1930). Från
sommaren 1930 föreligga mera detaljerade beräkningar i ett
föredrag vid det ryska kommunistpartiets sextonde kongress (Inter. Korr.
1930 nr 59). Där omtalas först, att under vårsådden ungefärligen
100,000 arbetare sänts ut på landsbygden för att hjälpa till med
organisatoriskt arbete, ordnade i "brigader". Härtill kommo 25,000 man
för kollektiviseringen, mer än 100,000 man från parti-, sovjet- och
hushållningsorganisationer samt minst 10,000 man från andra håll.
Totalantalet extra personal för kollektivisering och sådd skulle
sålunda uppgå till ungefär 250,000 man. Onekligen en ofantlig siffra!
Författaren anmärker, att denna personal var rätt okunnig i
jordbruksfrågor. Han hade talat med en arbetare från Leningrad, som
placerats i Sibirien, och denne hade svårt att följa med, då bönderna
talade om växtföljd och utsäde, men organisera, det kunde han!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
