Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - Karl Hildebrand: Agrarrevolutionen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A gr arrevolutionen i Ryssland 171
Kommunisterna i byarna voro redan förut i farten, och när större
självbesinning inträtt inom de ledande kretsarna, lia drastiska
exempel berättats om begångna missgrepp. Rykovs efterträdare såsom
ordförande i ryska sovjetrepublikens folkkommissarieråd Syrzov har
omtalat, att en aribetarbrigad enligt sin rapport på en natt (!)
"likviderat kulakerna som klass" i flera byar utanför Moskva. Från
Krim anmäldes, att kollektivjordbruk bildats mellan klockan 5 e. m.
och 7 i. m.. etc.
Allehanda löften om fördelar för dem, som inträdde i kollektiverna,
utfärdades, såsom om skattelättnader, ökad kredit, efterskänkande av
skulder, företräde att få jordbruksmaskiner och utsäde m. m.
Inträdet borde vara frivilligt, men därmed var det ej så noga. Ibland
hölls ej ens omröstning vid ett bymöte, utan beslut om kollektivisering
dekreterades av närvarande kommunister. Det omtalas fall, då 20
röster avgivits för saken och 18 emot, varjämte 160 avhållit sig
från att rösta (Pravda 25 maj 1930). En g^ng beslöts kollektiven
med 13 röster, medan 400 nedlade sina röster (Pravda 20 mars 1930).
Ett omtyckt påtryckningsmedel var att utesluta de motspänstiga ur
konsumtionsföreningen, varigenom deras inköp i högsta grad
försvårades (Pravda 4 juni 1930). Till en början tog man alla levande
och döda inventarier från de bönder, som inträdde i ett
kollektivjordbruk, t. o. m. varje höna (Pravda 13 maj, 19 maj, 23 juni 1930).
De nomadiserande kasakerna i Centralasien skulle tvingas in i ett
kollektivjordbruk och man lade beslag på deras hästar och gevär;
man drev ut dem från tälten och ålade dem att bo i
gemensamhets-hus. Kasakerna brände husen och återtogo sina tält och hästar
(Pravda 13 maj 1930). Då man tog böndernas djur, hade man ofta
ej möjlighet att sörja ordentligt för dem, varför de dogo i mängd.
Om en bonde tog tillbaka sin häst, dömdes han som tjuv (Pravda
16 maj ete. 1930). Kulakerna fördes i stort antal upp till skogarna
i norr, där de tvungos till för dem ovant skogsarbete. Man har
hemska skildringar från deras koncentrationsläger. Hur många s. k.
kulakhushåll, som upplöstes, är vanskligt att säga. Man beräknade
förut totalantalet till c :a 800,000 med kanske 5 miljoner människor,
och flera hundra tusen hushåll torde denna tid ha upprivits, sedan
all deras egendom beslagtagits. Om begreppet kulak har alltid rått
mycken oklarhet. Myndigheterna ålades att strängt skilja mellan
kulaker och mellanbönder, men gränsen mellan dessa och
fattigbönderna å ena sidan och kulakerna a den andra var mycket svävande.
I april 1930 utfärdades en förordning, att med kulak skulle avses
varje bonde, som använde avlönade arbetare i kvarn eller såg, som
ägde kvarn, som uthyrde maskiner och redskap till grannarna, som
hyrde ut hus eller rum, som arrenderade jord av andra bönder på
ej godkännbara villkor, som tog inkomst av handel, församlingsarbete
etc. Man kan säga, att varje bonde, som visade större företagsamhet
än den stora massan, riskerade att behandlas som kulak. Trots de
nya bestämmelserna fanns för övrigt ett stort utrymme för godtvcket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
