Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - Karl Hildebrand: Agrarrevolutionen i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 Karl Hildebrand
Resultatet av det besinningslösa kollektiviseringsarbetet mottogs
först med förtjusning, sedan med tvekan och till och med
förskräckelse. Enligt ingående rapporter voro kollektiviserade
den 20 januari 1930 4,4 miljoner bondehushåll
„ 1 februari „ 8,o „ „
„ 10 „ „ 137
„ 1 mars „ 14,3
Dm sista siffran anger, att bortåt 60 procent av samtliga
bondehushåll inträtt i kollektivjordbruk på otroligt kort tid. De ledande
måste inse, att något här var på tok.
Ännu i januari var Stalin storbelåten. En författare hade råkat
skriva i en tidningsartikel, att likvideringen av kulakerna som klass
utgjorde fortsättningen av deras undanträngande genom beskattning.
Stalin blev förgrymmad över denna irrlära och offentliggjorde en
artikel, däri han hävdade den åsikten, att det visst icke var någon
fortsättning av den förra politiken utan en fullständig omsvängning:
att tränga undan vissa kulakgrupper vore visst icke detsamma som
att i öppen kamp bryta hela kulakklassen genom att beröva den
alla utkomstmedel, såsom fritt brukande av jorden, äganderätt till
produktionsmedlen, rätt att arrendera jord och att använda
avlönade arbetare. Detta skulle nu göras, och med tydlig stolthet pekar
han på det omvälvande nya däri. By sov j eter na fingo i januari i
uppdrag att leda kollektiviseringsarbetet och genomföra kulakernas
likvidering som klass. För att få till stånd en avgörande och snabb
vändning, heter det i de utfärdade bestämmelserna, måste de
sov-jeter, vilka visa sig odugliga att leda kollektiviseringen, omedelbart
ersättas av andra och därtill mera lämpade. När man läser sådana
uttalanden, får man ej förvånas över den iver, varmed bönderna
tvungos in i kollektiverna.
-Man närmade sig vårbruket och oron på landsbygden kunde
befaras försvåra förberedelserna för sådden. Man talade vitt och brett
om maskinteknikens triumf, men maskiner funnos ej i tillräcklig
mängd; från december 1929 föreligger en uppgift, att traktorer voro
disponibla blott för 14,5 procent av den då kollektiviserade jorden. I
februari 1930 omtalades, att ryska fabriker voro på efterkälken med
128,000 plogar och 41,000 harvar. Vad som antagligen mest
påverkade de maktägande var emellertid en tilltagande oro inom den
röda armén, som ju mest består av bondpojkar, vilka fingo
upphetsande nyheter hemifrån. Stalin beslöt sig för en kraftåtgärd,
påminnande om Lenins programändringar i kritiska ögonblick.
Den 2 mars lästes i hela sovjetpressen en artikel av Stalin med
rubriken "Framgångens berusning", däri han manade till varsamhet
vid kollektiviseringen. Hans ord måtte ha verkat som en kalldusch
på alla, som trott sig efterkomma hans önskningar just genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
