Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3, 22 febr. 1931 - Händelser och spörsmål - Den spanska krisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och spörsmål 189
I regeringen ingingo endast medlemmar av de konservativa grupperna
samt några med mera liberal anstrykning såsom Garcia Prieto och
Ro-manones. Dessutom är det katalanska partiet representerat av Ventosa,
då den egentlige ledaren Cambo av hälskoskäl och måhända också av
andra skäl icke önskat deltaga.
Denna regering Aznar har förklarat sig ämna utlysa kommunala val
i första hand, och sedan de förrättats, låta utskriva val till konstituerande
Cortes. Vilken ställning oppositionen kommer att intaga synes
emellertid ännu icke vara alldeles klart. Det stöter ju också på vissa
svårigheter att förhandla med denna opposition. Av arbetarpartiets ledare äro
visserligen ordföranden professor Besteiro och sekreteraren Saborit på
fri fot, men Caballero sitter i fängsligt förvar. Tillsammans med
honom äro också ett par av de republikanska ledarna inburade, nämligen
arbetsministern Mauras broder och Zamora, medan Lerroux har hållit
sig dold. Den liberale Santiago Alba, som är ledare för en liberal
grupp, befinner sig i Paris. Reformisternas ledare Alvarez har
visserligen blivit hörd, men tills vidare ställd utanför.
Det är icke möjligt att förutse, hur utvecklingen kommer att förlöpa.
Under många år har oppositionspressen icke haft rätt att fritt uttala
sig och nu har censur ånyo införts. Det är därför omöjligt att bedöma,
hurudant läget i verkligheten är. Efter allt att döma ha dock de
republikanska strömningarna vunnit en betydande anslutning framför allt inom
intellektuella kretsar och inom arbetarklassen. Men hur de spanska
bönderna, som dock utgöra huvudmassan av befolkningen, komma att
ställa sig, är tämligen obekant. Man måste alltid räkna med att den
katolska kyrkan, som sedan gammalt i Spaniens katolske monark haft
ett säkert stöd, kommer att träda in för monarkin, och den katolska
kyrkan betyder otvivelaktigt fortfarande oerhört mycket. Så mycket
synes emellertid nu vara klart, att val komma att förrättas till en
konstituerande nationalförsamling. Hur oppositionen kommer att ställa sig
blir väl beroende av vilka garantier man anser sig ha i den nuvarande
regeringen för att valen skola genomföras utan påtryckning.
Enligt de senaste meddelandena synes det emellertid ganska
tvivelaktigt, om anhängarna av en ny konstitution skola vara villiga att
engagera sig i det försök, som monarkismen nu gör att stabilisera
ställningen. Hur många som omfatta den mening, som framförts vid
överläggning bland konstitutionalisterna har visserligen icke meddelats, men*
telegrammets avfattning i övrigt synes ge vid handen, att en tillsatt
provisorisk exekutivkommitté skulle stå bakom och den kommittén
omfattar Alvarez, Mazo, Villanueva och Bergamin samt skall utökas med
Santiago Alba eller Chapaprieta. Det finns således där inga socialister
och inga anhängare till ätt republikanska partiet utan reformister och
liberaler. Från detta alltså ganska moderata håll förklarar man, att de
Cortes, som skola väljas, ingalunda få konstituerande karaktär utan
äro att anse som helt vanliga Cortes utan befogenhet att revidera
författningen. Det framgår emellertid icke vilken hållning man ämnar stå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
