Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 27 mars 1931 - Conrad Jonsson: Demokratin och folkskolan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 Conrad Jonsson
skilÜga ämnen, så inses lätt, att det nog finns utrymme ännu
mångenstädes för en kommunal skolpolitik, som vill gagna folkskolan. Det
avgörande är ekonomin. Allt beror på, vad man tycker sig vilja eller
kunna offra av pengar och — arbete. Ty det tarvas ju också en
smula arbete av skolråd eller -styrelser för att fullända en folkskola.
Det är alldeles klart, att man av sådana skoldistrikt, varest
arealen är stor men bebyggelsen gles, icke kan kräva inrättande av skolor
enligt de högsta formerna. Men detta är heller icke det viktigaste.
Det finns ofantligt många exempel på skolor, vilka arbetat enligt
någon av B-formerna (flera klasser samtidigt läsande i samma
lokal för en lärare) och där de allra bästa resultat uppnåtts. Vad
som är angeläget, det är att man har — förutom en kunnig och
intresserad lärare förstås — goda skollokaler och rikhaltig
undervisningsmateriel samt att i övrigt förutsättningar för arbetsglädje finns
hos lärare och elever. Om lärarens gärning på olika sätt
undervärderas, fast han kanske gör sitt bästa, och om barnen sitta
hungriga, våta och trötta i skolan, så lär resultatet av arbetet bli klent.
Det kan därför ofta nog vara en synnerlig angelägenhet för ett
skoldistrikt att se till, att lärarpersonalen kan känna trevnad i arbetet,
samt sörja för att barnen ägnas både social och hygienisk
omvårdnad. Det är onödigt att här ge några detaljerade fingervisningar.
En påminnelse är dock på sin plats. Undertecknad har sett
hurusom i ganska stora, tättbefolkade, centralt belägna och ingalunda
särdeles fattiga skoldistrikt både lokaler, undervisningsmateriel och
elever sorgligt försummats av skolmyndigheterna.
Låt oss nu se, vad allt man kan göra i ett stort skoldistrikt, varest
man, utan att därför göra sig skyldig till slöseri, kan kosta på sig
en smula ekonomisk generositet gentemot folkskolan!
Först och främst kan man förvandla skolan från sexårig till
obligatorisk sjuårig. Det brukat stöta på litet motstånd ibland, ty många
föräldrar leva kvar i den föreställningen, att barn, som icke "skola
bli annat än arbetare", icke behöva mer än nödtorftigt lära sig läsa
och skriva. Någon respekt för dylika uttryck av nedärvd slavkänsla
har en framsynt skolstyrelse och en demokratisk
kommunalrepresentation ingen anledning att lägga i dagen. Det passar icke demokratin
att hångla med det primitiva i folksjälen. Alltså, vi genomföra
obligatorisk 7-årig folkskolekurs. I någon liten mån, om också icke så mycket,
motarbetas därmed ungdomsarbetslösheten, vartill kommer, att skolans
lärostoff kompletteras och stadgas. Den svårighet för
undervisningen, vilken uppstår av den ojämnhet i begåvning, som lärjungsmate-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
