Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 27 mars 1931 - Gunnar Myrdal: Socialism eller kapitalism i framtidens Amerika?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 Gunnar Myrdal
av saken är emellertid vard att beröras, nämligen själva det
psykologiska förloppet i rasernas reaktion emot varandra. Det är icke
blott så, att man brister i förmåga att förstå varandra, att fördraga
varandras vanor o. s. v. Sammanförandet av raser berör framförallt
självkänsle- och mindervärdighetskomplexen. Negerledaren Schuyler
har i sin briljanta satir "Our Greatest Gift to America" framhållit,
hur negrerna genom sin blotta därvaro skänkt de vita raserna en
raskänsla, en rashögfärd, som aldrig lämnar dem. "Vi böra icke undra
över att varje vit hisspojke, skollärare eller murare identifierar sig
själv med Shakespeare, Julius Caesar, Napoleon, Newton, Edison,
Wagner, Tennyson och Rembrandt såsom skapare av denna stora
civilisation.–––––-Att ha skonat nationen från ett enerverande
socialt klassväsen, sådant som existerar överallt annorstädes, genom
att i stället ha skänkt den ett kastsystem, uppbyggt på raser, vilket
alltid eggar upp människors illusioner och pretensioner— är icke detta
en insats varöver även vi kunna vara stolta ?" Något alldeles
motsvarande gäller emellertid även de vita raserna inbördes: en engelsman,
även om han egentligen bara är irländare, känner sig i ett
engelsktalande land faktiskt på en oändligt högre nivå av socialt värde i
förhållande till en tysk eller skandinav och än mer i förhållande till
en grek, och så vidare hela skalan igenom. Men nu förutsätter
faktiskt klassolidaritet en i psykologiskt hänseende mera abstrakt
inställning till klassen som miljö. Klassen måste uppfattas såsom homogen
och såsom homogen med en själv. Framförallt får det icke vara
fråga om dylika känslobetonade övervärdighets- och
mindervärdig-hetskomplex. Den rena främlingsskapskänslan vore i så fall långt
mindre farlig.
Så länge immigrationen fortgick i oförminskad fart, måste det
stora antalet utomlands födda på grund härav utgöra ett allvarligt
hinder för en arbetarrörelse. Men det finns vissa andra egenskaper
hos den typiske immigranten, som stegra detta hinder.
Större delen av immigranterna kommo från landet och jordbruket,
en långt mindre del från industrin, vilket redan det i någon mån
utgör en individualistisk belastning, som gör dem mindre tjänliga för
kollektiv organisation. Dfc kommo över till Amerika med små
anspråk på livet och beredda att med alla medel slå sig fram. Själva
beslutet att lämna den gamla miljön stegrar i hög grad den
individualistiska inställningen. Förändringen är väldig; den orsakar ett brott
i hela personlighetsutvecklingen, och immigranten går och bär på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
