Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 27 mars 1931 - Gunnar Myrdal: Socialism eller kapitalism i framtidens Amerika?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialism eller kapitalism i framtidens Amerika 217
deras strävanden och ge utlösning åt deras aversioner och
ressen-timenter? De äro isolerade, negativistiska och pessimistiska.
Varför?
Framförallt på grund av de stora påtagliga svårigheterna att inom
rimlig tid överinna alla de andra hindren för den amerikanska
arbetarrörelsens utveckling till en slagkraftig politisk makt. De
intellektuella — i synnerhet av den typ varom här är fråga — tänka
visserligen i långa historiska generalisationer men äro otåliga när det
gäller att handla och förverkliga. I saknad av snabba och påtagliga
resultat förtröttas de fort. Vidare — och detta är det viktigaste —
är det framför allt i den politiska striden de ha sin skicklighet och sin
ambition. De äro ordets, analysens och replikens män, älska de
politiska programförklaringarnas symmetriska logik och djärva
luftsprång. De älska den stora debattens skärpa och spänning; de trivas
på plattformen. Men nu är det ju särskilt på den politiska fronten,
som arbetarrörelsens sak är mest hopplös. Den fackliga
organisationens prosa har för dem naturligt nog föga tjusning. Det skulle då vara
i pionjärarbete: att organisera strejker bland utsugna textilarbetare i
Södern o. dyl. Men eljest har arbetarrörelsen blott att räkna på ett
ljumt men sympatiskt intresse från det hållet — så länge, nota bene,
stora, rent politiska aktioner äro helt utom räkningen. För att vara
rättvis måste man också medge, att en fackföreningsrörelse med helt
borgerlig mentalitet och huvudsakligen omfattande blott
arbetarklassens högre lager, måste ha ringa intresse för den intellektuella elit,
vars sociala patos icke minst måste gälla folklager så uselt ställda, att
fackföreningsmedlemmarna framstå som överklass: negrer, slum etc.
I denna kortfattade analys av orsakerna, varför arbetarrörelsen
förkrympts i Amerika, är det två viktiga ting som måste understrykas. Det
första är vad jag kallat de kumidativa sammanhangen. Den fackliga
arbetarrörelsen är svag, emedan den politiska är svag, och likaså
tvärtom. Skulle av någon anledning endera av dem bli starkare, så skulle
också den andra bli det, vilket skulle ytterligare förstärka den första
orsaken o. s. v. i det oändliga. Arbetarrörelsen mister vidare sina
möjliga ledare på allehanda vägar, vilka till stor del stå öppna blott på
grund av arbetarrörelsens svaghet, ty eljest skulle solidaritetens hot
göra överlöparnas ställning svår. Om blott klasskänslan stramades åt,
skulle befordringarna av ledare och ledarämnen i viss utsträckning
komma att kunna bromsas upp, vilket i sin mån skulle stärka
fackföreningarnas slagkraft o. s. v. genom verkan och växelverkan. Ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
