Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 27 mars 1931 - Gunnar Myrdal: Socialism eller kapitalism i framtidens Amerika?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218 Gunnar Myrdal
betarrörelsen vinner slutligen icke över på sin sida de intellektuella i
aktivt samarbete, men om den radikaliserades och hårdnade skulle de
komma i skaror och därmed säkert ge hela rörelsen en stark stöt
framåt. Rent allmänt gäller det därför, att arbetarrörelsen är svag
därför att den är svag. Antag av någon anledning en väsentlig
förändring i styrka och intensitet, och hela läget skulle förändras. Det
skulle förändras i en grad helt utan proportion med den ursprungliga
orsaken, och förändringen skulle vara varaktig och besta även sedan
måhända den ursprungliga orsaken försvunnit. Detta faktum
betecknar i själva verket ett av de labilaste momenten i hela det politiska
och sociala systemet i Amerika.
Denna sak är desto viktigare, om man betänker de väldiga
ändringar, som under de båda sista årtiondena försiggått just ifråga om de
faktorer, vilka jag här uppradat som förklaringsgrunder till
arbetarrörelsens svaghet i Amerika. Mycket av vad jag här sagt, gäller
egentligen bara förkrigstiden.
Under världskriget bragtes immigrationen ned, den inskränktes
därefter som bekant lagstiftningsvägen och det finns nu ingen tanke på
en återgång till gamla tiders massimmigration. För tillfället är ju
immigrationen nästan stoppad. Nästa generation kommer därför att
växa upp till en homogen nation av amerikanare, desto mera så
eftersom automobiler och radio våldsamt bryta ner murarna kring varje
partikularism, och eftersom vidare amerikaniseringspropagandan
under och efter kriget gjorts målmedvetnare och bottenskolorna överallt
reformerats och effektiviserats. Nästa generation är arbetarrörelsens
stora chans. Det var därför säkert en riktig instinkt, som förmådde
hela arbetarvärlden att ställa sig solidarisk med immigrationslagarna.
De tänkte väl framförallt på lönenivåns försvarande, men
åtgärderna komma kanske att ha sina viktigaste verkningar just genom att
skapa en homogen kulturbas och därmed möjligheter för en radikal
arbetarrörelse. Som jag sade, finns det inga som helst utsikter att
restriktionerna skulle borttagas. Praktiskt taget hela Amerika står
enigt bakom dem. Storstäderna kunna faktiskt icke svälja flera
italienare och sydosteuropéer utan de allvarligaste sociala vådor.
Visserligen har nu den transoceana immigrationen i viss mån
kommit ätt ersättas med en inre omflyttning av alldeles icke oväsentlig
omfattning. Först ha vi negrerna, som i skaror tränga norrut in i
industrin. Men de utgöra dock ett begränsat antal, och f. ö. håller sig
ju deras barnadödlighet alltjämt rätt hög. I den mån negrerna direkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
