Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 27 mars 1931 - Gunnar Myrdal: Socialism eller kapitalism i framtidens Amerika?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 Gunnar Myrdal
följa. De ha instinkt och vision. En radikal arbetarrörelse skulle alltså
ingalunda finna sig kämpa med en ofarlig samling villrådiga drönare.
Det är tvärtom möjligt och kanske troligt, att dess motståndare äro
skickliga nog att kväva den redan såsom möjlighet. En redogörelse
för vad som nu göres och föreslås i Amerika i mer eller mindre
medveten avsikt att bekämpa nästa generations potentiella socialism skulle
komma att omfatta större delen av de initiativ på det sociala området,
som med all rätt väcka en främmande iakttagares förundran och
beundran. Det är mycket möjligt att man lyckas, vilket då skulle
betyda, att Amerika kommer att förverkliga vad Dewey döpt till den
"kapitalistiska socialismen". Nya problem och nya sociala spänningar
komma att uppstå. Men vissa skola vara bragta ur världen.
Jag nämnde nyss det högre undervisningsväsendets väldiga
utbyggnad efter kriget. Det är icke minst den växande skaran av
collegemän, som numera stänger vägen för arbetarnas gamla möjligheter
att ta sig uppåt. Trots denna påtagliga sociala fara för det
kapitalistiska systemet, har massproduktionen av mera rationellt utbildade
manschettarbetare varit nödvändig i den utvecklingsepok, vari
näringslivet nu definitivt trätt in. "Produktionens rationalisering" gäller
ju icke bära maskinerna utan även människorna. Varken
miljonärerna eller staternas lagstiftande församlingar ha därför tvekat inför
några kostnader. Men investeringarna i högskoleundervisningen
lämna också en avkastning på annat sätt. Om den med farliga
konsekvenser stänger till en viktig och i amerikanskt samhällsliv
traditions-betonad social uppkomstväg, så öppnar den i stället en annan. Med
den omfattning, som college-undervisningen nu tagit, är det givet, att
en mycket stor del av eleverna direkt kommer från arbetarklassen.
Man inriktar sig rentav därpå: om man bortser från ett tiotal
engel sk-apande snobbinstitutioner, lägger man annars undervisningen
tillrätta för elever, som måste försörja sig under lärotiden; de flesta
universitet hålla sig med särskilda arbetsförmedlingar för ändamålet;
i vissa stora universitet kan det hända att inemot 60 proc. av
studentantalet helt eller delvis "work their way thro", som det heter. Redan
nu kan man tryggt påstå, att en arbetarpojke (till och med om han
börjar först vid tjugu) utan penninghjälp kan ta sig genom alla
grader han önskar. Jag har t. o. m. träffat immigranter, som vid 16—17
år inte kunnat ett ord engelska, och som vid tjugufem graduera som
utlärda ingenjörer och jurister, diplomerade försäljare eller
bokföringsorganisatörer. Det är klart, att de mera välbärgade studenterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
