Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 27 mars 1931 - Gunnar Myrdal: Socialism eller kapitalism i framtidens Amerika?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Socialism eller kapitalism i framtidens Amerika 225
med rätta såsom skickligt taktiska åtgärder för att knyta arbetaren vid
företagen och stänga ute de reguljära fackföreningarna. (I den
egentliga massproduktionen har det hittills, som jag framhållit, lyckats, men
industriledningarnas fruktan för en framträngande
fackföreningsrörelse är påtaglig. Man är beredd att begagna alla medel. En
omfattande, hemlig privatpolis har vuxit fram för att rapportera och utreda
alla farliga tendenser inom arbetarkåren. En fackföreningssekreterare
i Chicago uppskattade, att det i amerikanska fabriker måste finnas
inemot två hundra tusen anställda hemliga agenter med uppgift att
in-berätta alla tecken till missnöje och trassel. Och han hänvisade till
det faktum, att t. ex. yrkesregistret i telefonkatalogen för Chicago
har två hela sidor fulla av annonser för specialister i "industrial
in-vestigations".)
Men detta är långtifrån hela sanningen. Utan tvekan måste man
framförallt beteckna "company-unionismen" såsom ett medel för
industriledningen att genomföra en omfattande välfärdsverksamhet och
för att direkt engagera arbetarna i denna verksamhet och därigenom
få den bättre upplagd, mera ändamålsenlig, förstådd och bejakad.
Även där man inte direkt anlitat metoden "company-unions", har
man funnit andra medel att få arbetarna med i den
välfärdsverksamhet, varigenom det räntabla kapitalet delar med sig till
arbetarstammen. Motiven äro blandade: att hålla fackföreningarna borta
från fältet, att få en bättre och stadigare arbetarstam, att få ett stöd i
reklamverksamheten för företagens produkter och sist men icke minst
att ge uttryck åt en ny företagaridealitet, varom mera nedan.
Hur som helst, den moderne amerikanske storföretagaren lägger
ner mer och mer möda och kostnader på välfärdsinrättningar. Han
söker även kontakt med arbetarna i rent arbetstekniska frågor i
riktning mot en slags "industriell demokrati". Och titta på hans
arbetslöneteori, denna de äldre europeiska industrimännens stilla fasa. Det
skulle ligga i industrikapitalets intresse att hålla lönerna höga för att
stegra arbetarpublikens köpkraft och dymedelst öka
avsättningsmöjligheterna. Som nationalekonom har jag visserligen mina invändningar
emot den vetenskapliga riktigheten av åtminstone vissa versioner av
denna teori (ehuru det naturligtvis icke faller mig in att tro något
sådant som att den köpkraft, som ges åt en samhällsklass,
nödvändigtvis måste tas från en annan: det finns väl konjunkturer, och vidare
ställer sig ju saken litet olika i konsumtionsvaru- och i
kapitalindustrierna o. s. v.). Men denna fråga om teorins riktighet eller orik-
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
