Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 27 mars 1931 - Gunnar Myrdal: Socialism eller kapitalism i framtidens Amerika?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 Gunnar Myrdal
På sätt och vis ha de rätt. Vad de sätta in på är att i arbetarnas
medvetande själva taga arbetarledarnas plats. Kanske lyckas de. Men
de lyckas då loke i första hand på grund av vad de ge: höga löner,
omvårdnad etc. De lyckas blott genom själva den personliga position
till arbetarna, som denna inställning medför och där de materiella
håvorna blott äro attribut bland många andra. De lyckas framförallt
genom att medelst denna inställning locka arbetarna till samarbete.
Detta är det avgörande. Det är i det sammanhanget ytterst
intressant att iakttaga, hur man mångenstädes i Amerika lyckats mobilisera
arbetarnas tävlingsinstinkter i denna kooperation, lyckats ge arbetarna
en känsla att de och arbetsledningen tillsammans befinna sig i en
tävlingskamp med konkurrenterna, där loppet registreras genom
produktionssiffror och kvaliteter. Man genomför även tävlingsidén inom
företagen själva, d. v. s. mellan de olika avdelningarna. Jämför
Sovjet-Ryssland!
Men den psykologiska omvandlingsprocess, som gripit den
kapitalistiska företagarklassen, har långt djupare rötter, än dem vi hittills
angivit. Kapitalismens hela ideologi ligger i stöpet; det är ytterst en
fråga om förskjutningar av själva handlingsmotiven, de sociala
värdeskalorna. Och rädslan för nästa generations potentiella socialism är
icke den enda och kanske heller icke den viktigaste yttersta orsaken
till dessa förskjutningar.
Kapitalismens ideologi har varit individualistisk. Den levande
enheten i systemet har varit den enskilde företagaren, som på den fria
konkurrensens fält strävat att öka sin inkomst och sitt kapital. Den
klassiska och nyklassiska ekonomiska teorin, som ju givit en
förklaring och en rationalisering av denna produktionsepoks ekonomiska
förlopp, har ju därför arbetat med den om hundra år sannolikt
ofattbara förutsättningen: att den maximala profiten är det drivande
momentet. Företagaren har varit styckets hjälte.
Nu för emellertid den ekonomiska utvecklingen inom industrin till
en kraftig och alltjämt pågående integration. Företagsenheterna växa;
ledandet differentieras från ägandet, och ägarskapet splittras sönder
i småposter. Förenta staterna med sina väldiga marknader ha
kommit längst. Onekligen är det litet krystat att tänka sig t. ex.
ståltrus-ten som ett "privatföretag" i den speciella mening, som ordet hade
i tidigare kapitalistisk ideologi och i ekonomisk teori.
Rockefellerfa-miljen, som ju kontrollerar Standard Oil-bolagen, äger ju faktiskt
inte mer än omkring 15 proc. av aktierna; resten äro spridda över
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
