Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 4, 27 mars 1931 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2$6 Prån läsarna
möjligt — mot likartade dagspolitiska mål. Man organiserar
gemensamma opinionsyttringar, man appellerar till massorna, man råder.
Man förenas av en gemensam allmänsyn på den internationella
politikens problem. Den socialistiska doktrinen fördjupas genom oavlåtlig
prövning mot erfarenheter och rön. I den mån arbetarpartierna i
respektive land erövra ett stadigt inflytande, växer självklart
Inter-nationalens möjligheter.
Allt detta är redan mycket. Ingen har sagt, att det är nog för all
framtid.
Internationalen har snarare karaktären av en fri demokratisk
federation än av en fast union. Andra Internationalen är icke och har icke
önskat vara någon slags katolsk socialistisk kyrka, där alla böja sig
för det höga konciliets beslut. Denna organisations verksamhet och
insats är begränsad, men självklart äro icke gränserna alldeles
bestämda; därför kan man vilja pressa den mer eller mindre till vad
den ytterst förmår. Men varför först begära uppenbara orimligheter
och sen lamentera över ett förutsebart misslyckande? Låt oss ge den
socialistiska arbetarinternationalen samma chanser och betygsätta dess
insatser efter samma måttstock som vi äro överens om, när det gäller
t. ex. N. F. och átt internationella fredsarbetet. Där äro vi minsann
beredda att ta skeden i vacker hand och inte skrika efter mera, innan
maten står på bordet.
Att arbetarrörelserna inom de olika lägren under världskriget
förlorade känningen med varandra kändes svårt, men det var fullt
naturligt, fruktansvärt naturligt. Vi upprepa alltjämt: arbetare i alla
land, förenen eder! Men vi tro inte därför, att denna förening, som
vi önska, redan är verklighet. Arbetarmassornas liv är, som vi se,
bundet vid de nationella organisationerna, med deras kapitalistiska
regim, ioch naturligtvis måste massorna taga intryck därav.
Socialdemokratin i varje land måste hålla kontakten med massorna. Dessa
förhållanden måste man ju helt enkelt räkna med, de utesluta på intet
sätt, att också arbetarklassen i alla land har oändligt mycket
gemensamt i intressen och ideal. Inte förrän man tar Internationalen för vad
den verkligen är, d. v. s. en stor och löftesrik begynnelse, kan man
hoppas kunna bygga den färdig. Att den återuppstått efter
krigskatastrofen säger mer än »sammanbrottet» 1914, det borgar för dess
orubbliga förankring i verklighetens värld. Tålamod alltså — det
moderna modet.
Georg Branting,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
