Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 5, 28 april 1931
- Otto R. Wangson: Ärekränkning och yttrandefrihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÄREKRÄNKNING OCH
YTTRANDEFRIHET.
Av OTTO R. WANGSON.
Vid Göteborgs rådhusrätt har under våren handlagts ett
ärekränkningsmål av stort principiellt och därmed även praktiskt intresse.
Frågan gäller nämligen ingenting mindre än yttrandefriheten och
kritikrätten inom våra politiska och kommunala korporationer.
Vi svenskar bruka ju, och inte utan skäl, berömma oss av vår
uråldriga politiska frihet. Denna blir visserligen alltid i
nödvändighetens rike mer eller mindre relativ, och tidtals har den hos oss
varit mycket relativ ... Men på det hela taget har nog vårt folk haft
ett ganska stort politiskt svängrum. Friheten är ock vår
demokratis livsluft. Och till frihetens elementer höra i första rummet
tanke- och yttrandefrihet.
Denna frihet bör vara stor; den kan inte vara obegränsad. Här
som eljest gäller det att åt frihetsbegreppet giva ett socialt innehåll;
och i ett samhälle kan det ju icke finnas någon absolut frihet: min
frihet måste alltid sluta vid grannens dörr. Det blir staten som i
sin lagstiftning får söka avväga och avgränsa de otaliga, motstridiga
individuella intressena ur en högre överindividuell synpunkt:
samhällsintressets. Detta gäller som sagt även yttrandefriheten. Hur
helig och oförytterlig vi än hålla den; "någon gräns får det väl ändå
vara". Det är sant, att gränsen bör vara mycket vid och under inga
förhållanden stänga vägen för en saklig kritik. Men personkritiken
kan inte tillerkännas samma frihet. Här stå nämligen två starka
samhällsintressen emot varandra och tvinga till en avvägning: å ena
sidan det, att den enskilde i sitt görande och låtande lämnas så
mycket som möjligt i fred ("privatlivets helgd") och erhåller skydd
för sin ära emot kränkande rykten och beskyllningar, och å andra
sidan det, att kritikrätten icke tvingas att göra halt inför personer,
som äro så ett med den sak, man vill kritisera, att det helt enkelt
icke går att, som det snusförnuftiga rådet lyder, "skilja mellan
person och sak".
När två intressen, som det här uttrycktes, "stå emot varandra",
ha vi vad man med en vanlig juridisk term brukar kalla en
intressekollision. Ur denna kunna icke båda intressena utgå som segrare;
det ena måste vika för det andra. Men vilket? Det är icke på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 16:36:41 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tiden/1931/0286.html
