Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - Nils Andersson: Krigsfångar och inbördeskrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 Nils Andersson
sjevikerna. Men dessa slogos som ursinniga och krigslyckan vände sig.
De vita arméerna revos upp på alla fronter. KoltsJaks sibiriska
trupper skulle få hjälp av de allierades styrkor, det fanns både
amerikanska och japanska trupper i Sibirien, och dessutom hade de tjeckiska
krigsfångarna slagit sig fria och bildade väl rustade formationen
Men interventionstrupperna lämnade föga hjälp, de allierade hade
tydligen sina särskilda syften och engagerade sig icke för den vita
kontrarevolutionen. De tjeckiska legionärerna rörde icke heller en fena
för att understödja Koltsjak. Det blev ett fullständigt sammanbrott
för dennes armé, vartill även bidrog att de vita tvångsutskrivit
si-birierna — varav många sympatiserade med bolsjevikerna — och att
de vita trupperna foro hänsynslöst och grymt fram mot befolkningen.
Det ledde till talrika myterier, hela regementen dödade sina
officerare och gingo över till de röda. Kriget fördes från ömse sidor med
oerhörd grymhet, fångar togos överhuvud icke, de sårade dödades.
Den som riskerade falla i fiendens händer borde ha en sista kula i
pistolen för egen räkning, annars väntade en kvalfull död. Dwinger
gör den säkerligen riktiga reflexionen, att kriget är grymt men
inbördeskriget oändligt mycket grymmare,
Huvuddelen av skildringen omfattar den slagna vita arméns dystra
återtåg från Ural till Bajkalsjön, en oerhörd sträcka, som flera
hundratusentals människor fingo gå, icke bära soldaterna utan även
den vita civilbefolkningen, som icke vågade stanna i sina städer och
byar vid de rödas inmarsch. Denna flykt blev en av världshistoriens
hemskaste katastrofer. Det blev höst och vinter under det man
skyndsamt tågade undan de påträngande bolsjevikerna. Få voro rustade för
den sibiriska vintern, och dödens skördar blevo fruktansvärda.
Armén hade räknat nära en miljon man. När de sista resterna
tillintetgjordes på Bajkalsjöns is återstodo några 10,000-tal.
Hundratusentals människor omkommo av svält och köld och andra umbäranden.
Författaren påstår att Hannibals tåg över Alperna, Napoleons återtåg
från Moskva, överhuvud varje i historien omtalad katastrof av större
mått varit bagatellartad emot denna tragedi efter världskrigets slut.
De dagboksblad Dwinger skriver ned under den hemska färden
äro också fyllda av gräsliga scener och syner. Folk och djur fröso
och svulto ihjäl hoptals, civila flyktingar, soldater och krigsfångar
om varandra, och de som ej skördades av frost och svält dukade
under för sjukdomar, rödsot, fläcktyfus, luüigsot o. s. v. Man kan slå
upp en karta och se vilket avstånd det är från Ufa till Irkutsk, den
sträcka flykten omfattade. Dwinger räknar ut att de till undergång
dömda människorna fingo vandra i 40 graders kyla utan det
nödvändigaste i fråga om mat och kläder lika långt som om de marscherat
tvärs genom Tyskland fyra, fem gånger. Därav kan man göra sig en
föreställning om de fruktansvärda lidanden som detta hopplösa
företag innebar. Men det fanns ju järnväg. Ja, men hur långt förslog ett
enda järnvägsspår, då det gällde denna gigantiska folkvandring. F. o.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
