Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - Händelser och spörsmål - Agrarkrisen i Rumänien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 Händelser och spörsmål
Även med goda priser på världsmarknaden blev böndernas ställning
dålig, eftersom avbränningarna voro så kraftigt tilltagna. Då
jordbrukskrisen bröt in och priserna ramlade, blev ställningen fort nog närmast
outhärdlig. Det var omöjligt för den rumänske bonden att producera
produkterna till samma pris som de amerikanska maskindrivna jordbruken.
Den lägre arbetslönen utjämnade nämligen icke på långa vägar det
större mått av arbete, som måste nedläggas i brist på maskiner.
Ångplogen är jordbrukets tunga artilleri och innan nödig tillgång på detta
finnes, kunna konkurrenterna näppeligen besegras.
Från socialdemokratiskt håll har man framlagt vissa förslag om
statens medverkan för reglering av lantbrukets skulder, för ny jordreform,
för inköp av maskiner, för produkternas försäljning, för
exporttullarnas minskning och spekulationens bekämpande, för
jordbruksundervisningens förbättring o. s. v. Det är emellertid åtgärder, som först så
småningom kunna få någon inverkan, och dessförinnan blir en stat, vars
inbyggare huvudsakligen leva av ett föga vinstgivande jordbruk,
ekonomiskt försatt i en svår belägenhet.
Det har haft en naturlig återverkan på de politiska förhållandena.
Sedan det nationella bondeförbundet under Maniu, en sammanslutning
mellan zaranisterna och det siebenbürgska bondepartiet, vid sista valet
erhållit en god majoritet, bildade det regering. Den avgick emellertid
för någon tid sedan och efterträddes av en regering Mironescu, som
närmast var att betrakta som en expeditionsregering, då den ansågs ha
till huvudsaklig uppgift att bereda väg för en större koalition, varvid
närmast nationella bondepartiet och det liberala partiet voro i åtanke.
Denna regering hade fullt upp med finansiella svårigheter att dras
med. Staten behövde pengar, och man förhandlade om lån, bl. a. i
samband med svenskt övertagande av arbetet på rumänska vägar, och
spekulerade i införandet av olika slags monopol. Till slut fann sig
Mironescu föranlåten att avgå, sedan sändebudet i London Titulescu varit
hemma och sonderat terrängen för en större koalition. Förhandlingar
fördes icke endast med Maniu och den liberale partiledaren Duca
utan också med de liberala dissidenterna under Bratianu, bondepartiet
under Lupu, det fascistiska folkpartiet under marskalk Averescu och
det nationella partiet under Iorga. Det ledde emellertid icke till något
resultat vare sig i form av en alla de borgerliga partierna omfattande
koalition eller en mera snävt begränsad. Titulescu måste avstå. Sedan
har emellertid Iorga bildat regering och omedelbart upplöst riksdagen.
Vilken utveckling händelserna komma att taga är ännu för tidigt att
avgöra. Det sannolika är väl emellertid, att bondepartierna allt
fortfarande komma att spela en dominerande roll. Orimligt är väl heller icke
att förmoda, att den socialdemokratiska rörelsen med sitt visade intresse
för de agrara frågorna skall kunna vinna terräng, vilket förresten kan
behövas, eftersom den hittills spelat en ganska underordnad roll i
den rumänska politiken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
