Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - Händelser och spörsmål - Australiens finanser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 Händelser och spörsmål
Allt detta har naturligtvis gjort, att förtroendet för de australiensiska
statspapperen icke varit överdrivet stort. De ha haft att dragas med en’
betydande underkurs. En sanering på ett eller annat sätt var
uppenbarligen nödvändig, och man har bl. a. haft en engelsk bankexpert att avge
ett utlåtande om vilka åtgärder, som kunna anses erforderliga. Han
förklarade, att statens utgifter måste strängt beskäras och att ytterligare
framsteg icke kunde baseras på lån utifrån (givetvis måste upplåning för
räntebetalning helt upphöra) samt att de inrikes lånen endast i mindre
utsträckning borde tagas i anspråk. Statsskulden borde avbetalas och
produktionskostnaderna sänkas, så att landet blev mera
konkurrenskraftigt på världsmarknaden.
Från andra håll förordades andra åtgärder. Det var arbetarregeringen
i Nya Sydwales, där partiet lyckats återerövra majoriteten sedan den gått
förlorad 1927, som genom sin chef den gamla arbetarledaren Lang krävde
att statsskulden helt enkelt skulle avskrivas. Guldmyntfoten skulle
avskaffas och skulderna till moderlandet regleras samt räntefoten såväl å
denna skuldsumma som å de inrikes lånen sänkas till 3 o/o. Enligt
hans mening var landet ur stånd att fullgöra sina skyldigheter, och det
vore därför bättre att genast ingå ackord än att senare tvingas göra
fullständig konkurs.
Ingendera meningen vann emellertid centralregeringens gillande. Den
förordade i stället en treårsplan, enligt vilken varje regering inom 3 år
skulle laga att budgeten balanserade, att förbundets och delstaternas
tillgångar skulle slås samman för att möta kraven utifrån att fondera
den utländska flytande skulden, att sträng sparsamhet skulle iakttagas i
fråga om de statliga utgifterna samt att deflationen skulle upphöra, så
att man kom tillbaka till 1929 års prisnivå, vilket skulle öka
nationalinkomsten med ungefär 2 miljarder och göra slut på depressionen och
skaffa tillräckligt kapital för offentliga arbeten för att lindra
arbetslösheten samt slutligen att bankerna skulle samarbeta för att genomföra
denna treårsplan. Bankerna vägrade dock att vara med på förslaget.
Dessförinnan hade man även haft inre stridigheter inom
förbundsregeringen. Finansministern Theodore, »Red Ted», hade anklagats för vissa
oegentligheter i sin ämbetsutövning. Han avgick under premiärministerns
bortovaro i London. Han var emellertid en utav de mera framstående
ledarna och god kännare av finansiella förhållanden, och premiärministern
Scullin förmådde honom, då han återkom hem, att ånyo inträda i
regeringen, vilket emellertid hade till omedelbar följd att tvenne andra
medlemmar avgingo. De ersattes med nya män.
Det krävs uppenbarligen rationella ingrepp för att sanera Australiens
finanser. Huruvida det skall lyckas Scullin att genomföra den
nödvändiga minskningen av utgifterna och samtidigt fullgöra landets förpliktelser
utåt låter sig ännu knappast bedöma. I varje fall torde han få räkna
med mycket kraftig opposition vid de kommande valen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
