Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN LÄSARNA
Funderingar om sparsamheten.
Det är ganska märkligt: sparsamhet har blivit en paroll; sparandet
skall gagna landet, näringslivet, de arbetslösa m. fi. samt naturligtvis
först och sist spararna själva. Men trots detta förefaller det hart när
omöjligt för en vanlig enkel människa att få fullt klart för sig vad som
egentligen menas med sparsamhet.
Nu är det — i förbigående sagt — inte bara i fråga om ordet
sparsamhet som en sådan beklaglig brist på en exakt och allmängiltig
definition gör sig gällande på ett obehagligt sätt. Detta för med sig den
ledsamma konsekvensen, att var man än vid en debatt sätter in stöten träffar
man aldrig det åsyftade föremålet — på sin höjd råkar man dess
karikatyr eller dess skugga. Man får veta att sparandet inte är det och inte
det, men vad det egentligen är det lyckas man aldrig lista ut.
Enklaste och troligen enda utvägen ur denna svårighet är väl att rätt
och slätt låta ordet ha den innebörd det har fått i det allmänna
språkbruket; i varje fall torde detta vara det riktigaste tillvägagångssättet då
man vänder sig till den publik som sparsamhetspropagandan
företrädesvis vänder sig till, d. v. s. till folkets breda lager.
Och gör man det torde man väl näppeligen kunna komma ifrån att
sparsamhet är liktydigt med en inskränkning av behovstillfredsställelsen
(den omedelbara). Säger jag till en person, att han bör vinnlägga sig
om större sparsamhet är väl detta, realiter sett, precis detsamma som
att uppmana honom att försaka något av det han hittills bestått sig med
i fråga om föda, kläder, bostad eller kanske i första hand vad som skulle
kunna kallas för lyx, såsom konst- och prydnadsföremål, böcker, nöjen
och förströelser o. dyl. Och uppmaningens konkreta innebörd blir ju
beroende av hurudana objektets ekonomiska villkor och livsföring äro förut.
Om jag t. ex. för en fabriksarbetare eller löntagare med stor familj och
2,500 kronors inkomst predikar sparsamhet så vore det väl tämligen
underligt om denne då uppfattade mina förmaningar att »spara» som ett
avrådande från att lägga sig till med lyxbil, racerbåt, ridhäst eller att
dricka champagne av dyraste sorterna. Man behöver ju inte slå in
öppna dörrar. Ganska självfallet är det väl, att offret för min
propagandaiver toge det som en uppmaning att ytterligare sänka den’ redan*
förut ganska låga levnadsstandarden. Och då kan man sannerligen ställa
sig tveksam till frågan, huruvida det vore nyttigt att han lydde.
Jag tvivlar inte alls på att stora grupper av vårt folk skulle kunna göra
avsevärda besparingar, men det förefaller desto mera diskutabelt att en
sådan omläggning av livsföringen i spartansk riktning, som detta krävde,
skulle få alla de utomordentligt goda följder för individ och samhälle*
som sparsamhetsapostlarna frikostigt utlova. Man undrar rent av om
inte dessa utelämnat vissa faktorer vid beräkningarna.
Visst har väl nutidsmänniskan lagt sig till med en massa behov, vilkas
berättigande synes vara synnerligen tvivelaktigt. I varje fall torde vi nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
