Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318 Från läsarna
litet var anse, att medmänniskornas behov många gånger äro att hänföra
till denna kategori. Med våra egna däremot förhåller det sig naturligtvis
på ett helt annat sätt...
Men det är kanske inte så riktigt att i frågor som denna döma bära
efter egna tycken och infall, och lika felaktigt är det att rätta sig efter
normer som äro arv från tider, då i övrigt helt andra förhållanden voro
rådande. Vi få icke förbise, att människan av i dag lever under
väsentligt andra betingelser, i synnerhet vad arbete beträffar, än vad våra förr
fäder levde. Det ställes betydligt större krav på en kugge i det moderna
samhällsmaskineriet än vad det kanske någonsin förut ställts på den
enskilda individen. Och för att kunna motsvara de starkt ökade anspråken
på effektivitet måste vi nog utnyttja alla till buds stående yttre hjälpi
medel. (Snacket om art människan skall vara oberoende av yttervärlden
torgföres vanligen av personer som själva aldrig erfarit vad vidriga yttre
omständigheter betyda.) Det är inte så alldeles säkert, att det räcker med
att fylla de allra elementäraste behoven av föda, kläder, bostad etc.
Levnadsstandard och effektivitet stå säkerligen i en viss relation till
varandra. Därför är teorin om »de höga lönernas ekonomi» riktig till
en viss gräns. Mesta möjliga arbete och minsta möjliga förbrukning
bör ju, teoretiskt sett, lämna den största vinsten, men det går i längden
inte att dra ett större tal från ett mindre.
Nu tycker jag mig — precis som under de muntliga diskussionerna —
höra ivriga försäkringar om att sparsamhetspropagandan inte alls har
till uppgift att slå ned på förbrukning som är nödvändig eller på sådan
som på ett för övrigt oskadligt sätt stegrar personens effektivitet. Nej
då, det gäller bara att få människorna att avstå ifrån vad som inte i
rimlig grad gagnar eller kanske rent av skadar dem, fysiskt och psykiskt.
Det är endast fråga om att lära dem rationalisera och kultivera behoven
och att på från ekonomisk synpunkt sett bästa möjliga sätt fylla dem.
Men är det bara detta sparsamhetsapostlarna vilja lära oss, ja då får
jag säga, att de uttrycka sig en smula tvetydigt — lindrigt sagt.
Först och främst är ordet »sparsamhet» från praktisk synpunkt sett
illa valt. Det vore säkerligen bättre att benämna den nya lärkan
hushållning, ekonomi, eller något liknande. Vid ordet sparsamhet häftar det
onekligen en del negativa föreställningar om försakande och umbärande,
om snålande och gnidande, d. v. s. en strävan att förarma livet, som för
de flesta inte är så över hövan rikt förut. Och för det andra förefaller
inte sparsamhetspropagandan vara så lagd, att den det allra ringaste
meddelar några anvisningar i antydd riktning; den ger inga positiva råd om
hur man skall kunna kultivera och rationalisera behoven och på bästa
och billigaste sätt fylla dem. Om sådant säges knappast ett enda ord.
Måhända låter det illa i somligas öron, att det sakrosankta ordet
sparsamhet skall kunna förefalla någon människa mindre tilldragande, ja
kanske rent av frånstötande. Men sådana personer finnas alldeles säkert, och
jag vågar påstå, att deras uppfattning härvidlag inte är fullt så barock,
som den människa troligen föreställer sig, vilken själv aldrig sett eller
ännu mindre känt sparsamhetens (ordet taget i den vanliga, vardagliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
