Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 5, 28 april 1931 - Från läsarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frän läsarna 319
meningen) menliga följder, dess avigsidor. Att en person t. ex. — och
sådana finns det säkerligen många — som tvingats att iakttaga en
sparsamhet som hämmat såväl hans psykiska som fysiska växt och
utveckling inte hyser några varmare känslor för denna dygd borde inte
nödvändigt behöva tyda på någon särdeles låg vare sig intelligens eller
moral hos vederbörande.
Här tar jag mig friheten att citera några rader av Bengt Lidforss:
(Naturvetenskapliga kåserier; artikeln Människans rasförädling.)
»Om vi — för att göra ett djärvt tankeexperiment — föreställa oss,
att den svenska underklassens levnadsvillkor plötsligt höjdes dithän, att
varje arbetarfamilj komme ungefär på det stadium där en professors
familj nu befinner sig, så skulle vi få uppleva att de äkta geniernas antal
på kort tid mångdubblades i Sverge, (Kurs. av L.) Detta är icke en
fantastisk utopi, utan helt enkelt en biologisk sanning.»
Så långt Lidforss. Man kan givetvis även göra tankeexperimentet i
motsatt riktning: om vi skulle på ett eller annat sätt pressa ner
arbetarklassens levnadsvillkor till kuliers och fellhas nivå, så komme väl så
småningom den svenske arbetaren att i alla andra avseenden också att
likna dessa. Men är detta ett så synnerligen eftersträvansvärt mål?
Då man från den synpunkt jag här snuddade vid betraktar spörsmålet
blir det inte fullt så enkelt som en del sparsamhetsrvrare vilja göras
det. Och då man en smula kritiskt lyssnar till deras argumentering och
resonemang får man lätt den föreställningen, att i deras medvetande
medel och mal måste ha bytt plats. Det ekonomiska har för dem blivit
själva målet och människan endast ett medel. Och även från denna
ståndpunkt ter sig förkunnelsens hållbarhet rätt så omtvistlig: ha de inte
gjort sina beräkningar på allt för kort sikt? En lantbrukare kan
»spara» genom att ge sina djur dåligt och otillräckligt foder, men blir
detta i längden en vinst för honom?
Så är det en ofta omtuggad fråga: Vern gagnar den arbetslöse mera,
spararen eller slösaren? Och i sparsamhetsivrarnas katekes lyder svaret
naturligtvis: spararen! Denne är den arbetslöses verklige vän och
gynnare: genom att han inskränker sin konsumtion möjliggör han skapandet
av realkapital, och detta i sin tur gör det möjligt för näringslivets män
att starta nya industrier och nya företag inom redan befintliga sådana.
Men avsättningen av produkterna? Redan nu äro ju
avsättningsmöjligheterna det för näringslivets män svåraste problemet, hur skulle det da
inte bli med höjd produktion och sänkt konsumtion?
Tillåt mig att betvivla denna teoris allmängiltighet — under nuvarande
förhållanden. Den är otvivelaktigt riktig under vissa förutsättningar, men
långt ifrån alltid. Och inte för närvarande.
I vårt land åtminstone råder det väl f. n. inte någon brist på
realkapital (»producerade produktionsmedel»), snarare tvärtom. Jag
betvivlar — och det på ganska goda grunder — att inom någon enda
industri av betydelse alla befintliga verkstäders och fabrikers produktions-»
kapacitet är fullt utnyttjad annat än i sällsynta undantagsfall av föga
betydelse. I de flesta torde den vara tillvaratagen endast till hälften och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
