Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Nils Andersson: Partiet och försvarsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Partiet och försvarsfrågan 335
allmänna avrustningens nödvändighet, men därifrån och till att det
skulle stå i strid med Internationalens mening, att man i enskilda
sidobelägna småstater kämpar för avrustning, är det ett långt steg.
Rickard Lindström bevistade icke Brüsselkongressen 1928. Annars
skulle han ha erinrat sig att den — eller rättare dess
avrustnings-kommission — på just de nordiska representanternas önskan strök
ett uttryck i den resolution som antogs, vilket skulle understryka
kravet på samtidighet i avrustningsarbetet. Dansken Alsing
Andersen hävdade, att detta krav på absolut samtidighet skulle kunna
bli ett hinder för enskilda staters strävan till "isolerad" avrustning
och ville fördenskull ha bort det. Han understöddes av de svenska
representanterna i kommissionen — bland vilka märktes
partiordföranden Per Albin Hansson — och att holländaren Albarda, som var
kommissionens ordförande, icke hade någonting emot förändringen
är ganska klart. Även schweizarna understödde kravet. Men ingen
opponerade sig mot Andersens förslag, varken tyskar, österrikare,
fransmän, belgare eller engelsmän. Vad bevisar denna lilla episod?
Jo, uppenbarligen att kongressen icke hyste samma mening som
Rickard Lindström, att det skulle vara att svika Internationalens
linje, om man i någon stat redan före den allmänna avrustningen
genomförde sin egen avrustning.
Internationalen har aldrig inlagt sitt veto mot en avrustningsaktion
som något parti funnit förmånlig att etablera. Detta vore ju också
orimligt. Tvärtom måste Internationalen hälsa med glädje varje
åtgärd, som avser att minska militarismen i världen.
Nu bestrider emellertid Rickard Lindström att en svensk, en
dansk eller en holländsk avrustning skulle innebära någon sådan
minskning. Den kunde tvärtom innebära en fara för ökning, och
detta på den grund att maktbalansen i alla fall bleve en smula
förskjuten, varav följden lätt kunde bli ökade rustningar på andra håll.
Vad Sverge beträffar uppehåller sig Rickard Lindström ganska
utförligt vid vår betydelse som militär maktfaktor vid Östersjön. Sverge
är Nordens starkaste militärmakt, och de baltiska staterna och
Finland, som äro ängsliga för Ryssland, anse sig ha en regel bakåt
genom Sverges militära styrka. Om den skulle minskas kraftigt eller
helt och hållet bortfalla, skulle dessa stater känna sig så hotade av
Ryssland, att de sannolikt komme att driva upp sina militära
rustningar, vilket i sin tur skulle irritera Ryssland och öka spänningen
i en farlig del av världen. Den ryska irritationen skulle vidare åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
