Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6, 4 juni 1931 - Östen Undén: Sanktioner och neutralitet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kritiskt läge ut på att framställa sådana förslag och utfärda sådana
direktiv, att den aggressiva parten tvingas antingen att avstå från
sina syften eller att avslöja dem på ett för alla tydligt sätt. Härtill
tjänar skiljedoms- och medlingsförfarandet i främsta rummet, men
även rådets verksamhet enligt art. 11 i förbundsakten och därtill
anknutna regler.
Det verkliga sanktionsproblemet är numera inte, huruvida
överhuvud sanktionsåtgärder böra tillgripas såsom yttersta medel eller icke,
utan vilka arter av påtryckningsmedel böra användas såsom
sanktioner och vilka garantier böra fordras, för att inte sanktioner må
påbjudas i oträngt mål eller riktas åt orätt håll. Spörsmålet om
sådana garantier har direkt eller indirekt varit under debatt sedan
folkförbundets tillkomst, och betydelsefulla resultat ha utan tvivel
nåtts. Från Internationalens ståndpunkt är frågan den, huruvida
folkförbundets maskineri redan nu är nog tillförlitligt för att de
socialdemokratiska partierna i samråd med de fackliga organisationerna
skola kunna grunda en aktion på rådets beslut. Skulle vid en
uppdykande konflikt folkförbundets åtgärder stödjas av Internationalen,
vars Exekutiv i ett dylikt läge otvivelaktigt måste sammanträda i
Genève för att på närmaste håll följa rådets handläggning av saken,
så är det sannolikt att de socialdemokratiska partierna inte skulle
tveka att inom sina respektive länder kräva i varje fall deltagande
i en bojkott av fredsbrytaren, d. v. s. medverkan i ekonomiska
sanktioner.
Betraktar man sanktionsproblemet från vårt eget lands speciella
synpunkter, så betydde vår anslutning till förbundet såsom ovan
framhållits en nyorientering i vår utrikespolitik, i det vi förklarade oss i
princip beredda att i viss omfattning uppge neutraliteten såsom
ledstjärna vid mellanfolkliga konflikter. Det är inte onaturligt, att det
inom riksdagen från många håll yppades betänkligheter mot ett
sådant steg. Anhängare till förslaget om inträde i förbundet
underströko emellertid med rätta också den synpunkten, att vårt land,
även om det avböjde en anslutning, hade föga utsikt att i skydd av
den gamla neutralitetsrätten hålla sig utanför en eventuell konflikt,
om folkförbundet genomförde kollektiva sanktionsåtgärder. Det
framgår redan av förbundsakten, att de ekonomiska sanktionerna åsyfta
avspärrning av den angripande staten även från förbindelse med
stater, som inte äro medlemmar av förbundet. Enligt sitt program skall
alltså folkförbundet försöka hindra utanförstående stater att driva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
