Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Karl Fredriksson: »Isolerad avrustning»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Isolerad avrustning" 397
försvar", icke som "självständighetsförsvar", icke som "betryggande
försvar", utan rätt och slätt som en viss, högre eller lägre grad
av militär beväpning.
Tjeckoslovakiens president Masaryk erinrade nyligen om hur han
på sin tid i ett samtal med Tolstoj gent emot denne hävdade, att
han, om någon kom och ville mörda honom, ansåg sig berättigad att
i yttersta fall förhindra detta genom att själv ta den angripandes
liv — och icke blott berättigad, utan principiellt förpliktad, emedan
den som försökte mörda honom just genom detta försök
dokumenterade sig som den sämre, och därför inte i första hand borde få
leva därest en av de båda ovillkorligen måste dö. Tolstoj vidhöll
sin uppfattning, att han i samma situation lugnt skulle invänta det
mördande hugget, men att han också hyste förhoppningen, att
kraften av detta lugn skulle komma mördaren att sänka sitt vapen.
(Berliner Tageblatt 1929.)
Tolstojs hänvisning till den lugna behärskningens kraft att
avväpna bygger på djup människokunskap. Men dels är ju den lugna
kraften av detta slag icke allom given, och dels är effekten
ingalunda osviklig. Man måste vid konsekvent hävdande av den
tolstoj anska ståndpunkten vara beredd att som ultima ratio låta sig
mördas utan att höja handen till motvärn.
Redan med hänsyn till den egna personen torde de flesta
människor, även de flesta av dem som kalla sig pacifister, vara mera
böjda för Masaryks än för Tolstojs resonemang. Ännu värre blir
påfrestningen för den tolstojanska linjen, om det skulle komma till
att gälla inte blott ens egen person, utan jämväl ens närmaste. Att
låta sig själv mördas hellre än att bruka våld kan möjligen även
för en eller annan person av nordiskt kynne te sig som något
sublimt. Men att låta exempelvis hustru eller barn mördas hellre
än att själv bruka våld för att förhindra det — slik fridsamhet skulle
vi med ytterst få undantag förnimma som något ovärdigt och
nesligt, för att inte säga perverst.
De allra flesta, oavsett om de kalla sig "pacifister" eller
"belli-cister", skulle sannolikt redan från början resolut välja Masaryks
linje framför Tolstojs.
Men i och med avgörandet på detta elementära stadium har man
i själva verket också gjort undan det enda egentligt grundläggande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
