Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Paul Olberg: Den andra ryska agrarrevolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
406 Paul Ölberg
förutsättningarna för en normal och sund utveckling. Man saknar
fullständigt agronomer, lantmätare, organisatörer, driftsledare,
kvalificerade arbetare för jordbruksmaskinerna, produktionsmedel o. s. v.
Den ringa skörden på sovjetgodsen och kolschoserna beror på den
bristande organisationen. Så t. ex. uppgår skörden per morgen på det
bekanta spannmålsgodset Gigant (256,800 hektar, 2,800 arbetare,
8,000 jordbruksmaskiner och redskap) som utgives som ett statens
mönsterjordbruk, till 3% centner, medan driften blir räntabel först
med en skörd på 5 centner. I Preussen uppgår skörden per morgen
till 10 a 11, ja på särskilt goda gårdar till och med till 20 centner.
Är det då underligt att kolschoserna icke kunna utöva något
gynnsamt inflytande på böndernas privatgårdar med hänsyn till
produktivitetens höjande?
Kollektivdriftens finansiering bjuder på oerhörda svårigheter, så
att kollektiviseringens snabba tempo jämte femårsplanen i allmänhet
kastat alla sovjetregeringens finansplaner över ända. Sovjetstaten
har under femårsplanens två första år investerat omkring 3
miljarder rubel i kolschoserna, häri icke inbegripet den jord, som tagits
ur den statliga reserven och böndernas beslagtagna produktionsmedel.
I femårsplanen hade man beräknat ett belopp av 1,250,000,000 rubel
för hela perioden. Men enbart under femårsplanens två första år
utgåvos 2,300,000,000 rubel, vilket ledde till värdefall för rubeln och
till inflation. Det ena formellt frivilliga, men i verkligheten
tvångslånet, avlöser det andra, varigenom befolkningens köpkraft
systematiskt försvagas. I en nyligen publicerad studie över den sovjetryska
agrarpolitiken sammanfattas synnerligen träffande kollektiviseringens
resultat på följande sätt:
Kollektiviseringen, vilken betydde upptagandet av kamp mot böndernas
egendomsfanatism, har på grund av det fruktansvärda tvång, som regeringen
använt, lett till förintelse av stora materiella värden. Den våldsamma
kollektiviseringen måste år 1930 köpas med en katastrofal minskning av
boskapsbeståndet, en sänkning av de självständiga böndernas levnadsstandard och en
akut försämring av städernas livsmedels- och råvaruförsörjning...
Kollektiviseringen har desorganiserat arbetsmarknaden, och bristen på arbete har
blivit första anledning till femårsplanens förverkligande inom industrin. Samtidigt
har kollektiviseringen på landsbygden förvandlat en näringsgren, som
lämnade medel för industrialiseringen, till en av staten subventionerad näringsgren.
Därav kommer den snabba ökningen av sedelemissionen, varuhungern, bristen
på industrivaror, prisernas fruktansvärda stigande. Kolschosbonden vill
liksom tidigare den enskilde bonden sälja sin spannmål på öppna marknaden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
