Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Albert Lauterbach: Stiger eller faller kapitalismen?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
diskussion om kapitalismens kommande vidare utveckling. Många av
dem äro så pessimistiska, att de redan i nutiden se en oundkomlig
övergång från kapitalism till socialism antingen genom att den
kapitalistiska andan blir alltmera överflödig (Sombart) eller på grund
av den tekniska utvecklingen (Schmalenbach). Men till och med
optimisterna trösta sig på sin höjd med den organiserade kapitalismens
geografiska begränsning eller med konkurrensens bevarande i
princip. Visserligen innehåller slagordet "service", företagarnas
allmännyttiga uppgifter, egentligen redan ett uppgivande av den individuella
tävlingsprincipen.
Även om denna resignerade stämning ännu icke helt och hållet har
gripit hela den borgerliga nationalekonomin och framför allt icke
har tagit sig uttryck alltför ofta utanför Tyskland, så börja dock
uppenbart råttorna att lämna det sjunkande skeppet. Den frågan
uppstår, huruvida man kan använda den bilden på den ekonomiska
utvecklingen att den betyder ett sjunkande, en nedgång eller till och
med ett sammanbrott för kapitalismen. Vilka föreställningar hade
Marx och Engels om den kapitalistiska utvecklingens väg och mål?
"Med det beständigt avtagande antalet kapitalmagnater, som åtnjuta
alla fördelarna av denna omvandlingsprocess, växer massan av
elände, tryck, träldom, urartning, utsugning men också upproriskheten
hos den städse svällande och genom den kapitalistiska
produktionsprocessens mekanism skolade, förenade och organiserade
arbetarklassen. Kapitalmonopolet blir till en boja för det produktionssätt, som
uppblomstrar med och under detsamma. Produktionsmedlens
centralisation och arbetets socialisering nå en punkt, vid vilken de icke
kunna fördra sitt kapitalistiska hölje. Detta spränges. Den
kapitalistiska privategendomens timma slår. Expropriatörerna bliva
exproprierade." (Kapitalet I: s. 720.)
Vad betyder det? Det betyder förvisso icke, att de ständiga
motsatserna mellan kapitalistiska produktivkrafter och
produktionsförhållanden en dag bli så stora, att kapitalistklassen helt enkelt
förklarar sig ur stånd att leda näringslivet vidare, att den låter sina
företag stå stilla. Det betyder snarare, att den kapitalistiska
utvecklingen själv med nödvändighet proletariserar en allt större del av
mänskligheten och samtidigt i en allt större del av proletariatet
uppammar en antikapitalistisk ideologi. Expropriatörerna förklara sig
icke bankrutt, utan de bli exproprierade.
Det är kanske ingen tillfällighet, att den tredje internationalens
teoretiker bland kapitalismens alla motsatser förbise eller missförstå
just det viktigaste momentet i den marxska utvecklingsläran: den
socialpsykologiska nödvändigheten att proletariatet vaknar till kamp
mot kapitalismen vid en bestämd tidpunkt, en nödvändighet utan
vilken de objektiva förutsättningarna för kapitalismens avskaffande
icke skulle kunna omsättas i verkligheten. Däremot föra den tredje
internationalens teoretiker klasskampen på en omväg in i sina
resonemang, vilket leder dem avsevärt vilse. Under det att de städse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
