Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Gustaf Alegård: Folkräkning och familjestatistik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424 Gustaf Alegård
Dylika uppgifter bidraga givetvis till att kasta ljus över vår
nativitetsfråga. Det är visserligen sant att man har att söka den
huvudsakliga orsaken till nedgången i antalet födelser i den s. k.
födelsekontrollen, som spritt sig till allt flera lager av vårt folk, men man
önskar dock veta vilka åldersklasser, vilka samhällslager, vilka
geografiska områden o. s. v. som äro mest utsatta för dessa
rationaliseringstendenser. Varpå kan det t. ex. bero att Örebro län år 1929
hade ett födelsetal på endast 11,5 pro mille, medan exempelvis
Kristianstads län hade 17,1 pro mille? Beror denna skillnad endast på
att födelsekontrollen spritt sig mera bland närkingarna än bland
skåningarna (Malmöhus län hade 14,7 pro mille), och i så fall vad kan
detta i sin tur bero på? Eller är skillnaden en tillfällighet, eller
beror den på olika struktur hos befolkningen? Man skulle kanske
till en början gissa på att orsaken låg i stadsbefolkningens andel i
länets folkmängd, enär man ju på förhand vet, att städer, speciellt
större sådana, ha en i hög grad födelseminskande inverkan. Men
jämför man så siffrorna för de tre länens relativa stadsfolkmängd, så
finner man visserligen att Örebro län har dubbelt så stor relativ
stadsbefolkning som Kristianstads län, cirka 20 % resp. 10 %, men
Malmöhus län har å andra sidan mer än dubbelt så hög siffra som
Örebro län, nämligen nära 50 %. Det är icke alls vår avsikt att här
söka besvara den uppställda frågan, men vi vilja dock i förbigående
nämna, att staden Örebro år 1929 hade ett osedvanligt lagt
födelsetal, 8,0 pro mille, vilket i själva verket är något ganska enastående
icke endast bland Sverges städer utan även vid en jämförelse med
de stora världsstäderna (Berlin, som är känt för sin låga fruktsamhet
hade t. ex. år 1927 9,9 pro mille). Örebro stad, som har över 37,000
inv., äger visserligen cirka 1/6 av hela länets folkmängd, men detta
kan dock icke helt förklara länets låga födelsesiffra och för övrigt
flyttar man i varje fall endast frågetecknet en smula: varpå beror
Örebro städs låga födelsetal? Örebro läns låga nativitetssiffra är
heller ingen tillfällig företeelse, ty länet har haft den lägsta siffran
ända sedan år 1921 (frånsett Stockholms stad), och vid jämförelsen
med Kristianstads län visar medelfelet för skillnaden mellan deras
siffror att det finnes en verklig skillnad och ej endast en tillfällig.
Vi ha skisserat upp ovanstående frågeställning för att visa vilka
problem, som möta nativitetsforskningen, och vilka intressanta
uppgifter som vänta på sin lösning. Det är först när man fått alla
frågor rörande de faktiska förhållandena besvarade — i den mån detta
nu låter sig göra — som man bör skrida till en diskussion om
befolkningspolitik, d. v. s. vilka åtgärder, som eventuellt böra vidtagas för
att åstadkomma ett ökat antal födelser (i den utsträckning detta åter
anses vara önskvärt).1
1 Jag kan icke underlåta — fastän det egentligen ligger utanför vårt ämne
— att här citera några meningar ur det uttalande till emigrationsutredningen,
som prof. Knut Wicksell år 1909 avlämnade. "Men framför allt gäller det
dock att komma bort ifrån den fullkomligt ogrundade föreställning, att ett
lands utveckling och framåtskridande äro likbetydande med eller på något sätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
