Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7, 1 sept. 1931 - Händelser och spörsmål - Kapitalets koncentration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Händelser och sporsmål 433
t Amerika har en forskare gjort en del undersökningar, som för
Amerikas vidkommande tämligen klart ange, att en allt störrle del av den.
amerikanska förmögenheten behärskas av ett relativt fåtal stora bolag*
Det behöver ju visserligen inte betyda, att förhållandet är detsamma
på andra håll, men det skulle dock vara ägnat att förvåna, ifall det skulle
visa sig vara annorlunda i Europa, om man företoge en liknande
undersökning här.
Den amerikanske forskaren Gardiner C. Means undersökning finnes
publicerad i The American Economic Review. Han visar där, att två
hundra bolag med vardera ett kapital på över 85 miljoner dollars år
1927 direkt kontrollerade över 44 o/o av alla icke finansiella bolags’
kapital i landet. Samma två hundra bolag hade gott och väl 40 <y0 av
den samlade bolagsinkomsten. Sannolikt kontrollerade de över 35 o/o av
alla företags förmögenhet och ägde mellan 15 och 25 o/o av landets hela
förmögenhet, även om man inräknar jordbruksland, tomter och hus,
personlig egendom, automobiler och statens egendom.
Dessa två hundra bolag ha vuxit hastigare än de medelstora och små
bolagen. Mellan 1909 och 1927 ökades deras kapital med 5,3 o/o om
året, medan de övriga över 300,000 bolagen ökade sitt med endast 2 o/o.
Räknar man endast med tiden mellan 1924 och 1927 var ökningen för
storbolagen 7,3 o/o och för de mindre 2,3 o/o. Det vill med andra ord
säga, att jätteföretagen vuxo två à tre gånger så fort som de övriga.
Tillväxten var också snabbare än för den icke bolagsägda förmögenheten
och för nationalförmögenheten över huvud taget. Tendensen fortsätter,
även om den icke blivit ytterligare markerad sedan 1927.
Om man antar, art denna tillväxt huvudsakligen hade sitt ursprung i
sammanslutningar, är emellertid ett dylikt antagande felaktigt. Starkt
bidrogo sparandet inom företagen och nyemittering. De stora bolagen
sparade en större del av sin inkomst än de mindre. Mellan 65 och 75 o/o
av anskaffat nytt kapital gick dessutom till dem. En uppdelning av
kapitalökningen under åren 1922—27 på olika källor visar, att gott och
väl hälften kom genom nyteckning, ungefär en fjärdedel från eget
sparande och omkring en fjärdedel genom fusioner.
Mer och mer blir alltså det stora företaget den dominerande faktorn.
Visserligen förekommer ännu konkurrens, men det blir en helt annan
sak, då de konkurrerjande endast utgöras av några få företag än då
tusentals företagare uppträda på marknaden. En mycket betydande del av hela
näringslivet drives under kontroll av endast M fåtal indjvider.
Styrelserna för dessa två hundra bolag omfattade tillsammans icke två tusen
personer. I alla styrelser sitter det dekoratiotisfigurer och personer, som
ta föga del i ledningen. Resultatet är, att ett par hundra man äro i
stånd att bestämma hur nära hälften av Amerikas hela industri skall
drivas.
Av dessa fäkta synes ganska klart framgå, att den fria konkurrensen
icke längre kan spela samma roli som tidigare. Det är ganska fåfängt
att i en dylik situation tala om den »osynliga handen», som styr allting
till det bästa. Den enda tänkbara lösningen synes vara, att samhället
28
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
