Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
In- och utrikes 453
förut av det man vill köpa. Det betyder inte att alla priser från och
med i dag skola vara oförändrade. De enskilda priserna måste
fortfarande kunna stiga och falla. Men "tillsammans" skola de vara
oförändrade, d. v. s. jag skall för en viss summa pengar eller en viss
inkomst få ett "samlat utbyte" lika stort som förut. Man förstår
lätt vilka svårigheter det innebär att på detta sätt försöka mäta
pengarnas köpkraft. Först och främst kan det inte betyda, att varje
enskild medborgare skall få i oförändrad "mängd och kvalitet" just
det han brukar köpa. Om någon spekulerar på börsen i värdepapper,
väntar han knappt, att löftet om kronans bevarade köpkraft syftar på
det utbyte han får för sina pengar, så att det han möjligen får mindre
än förut i värdepapper, uppväges av vad han får mer vid utgifterna
för livsuppehälle. På samma sätt för den som "köper" mycket
lönarbete eller driver handel med ett begränsat antal varor. Han
fördelar tydligen sina utlägg så oj amt på det som finns att köpa,
att han likaväl kan råka ut för prisstegring eller prisfall trots en "i
stort sett" oförändrad prisnivå. Tanken med denna skulle vara, att
man måste ta med alla inkomster och allt som köpes för dessa
inkomster, då man söker avgöra om prisnivån är oförändrad eller inte.
Allting som går i handel och betalas med pengar, skulle vara med
och tillmätas en viss vikt, och den samlade förändringen hos alla
dessa priser skulle anges genom indextal, som sålunda vore mått på
penningvärdets förändringar och en ledtråd vid strävandet att
upprätthålla kronans köpkraft. En sådan index existerar emellertid
inte, och de flesta torde utan vidare anse att varken börsnoteringar
eller arbetslöner eller räntehöjden kunna ingå i den prisindex, som
skulle utgöra det praktiska rättesnöret för penningpolitiken. Det
man i praktiken vant sig vid att resonera om, är dels en index för
partiprisernas förändringar, dels den s. k. levnadskostnadsindex.
Sammansättningen av de "varor", som i dessa indexserier noteras, är
högst olika. De röra sig väl i regel åt samma håll, men
levnadskostnaderna som bekant alltid långsammare, särskilt då fråga är om
prisfall. Medan index för grosshandelspriserna från juli 1929 till
juli 1931 sjunkit med över 20 %, har levnadskostnadsindex fallit
med knappt 7 %. Båda äro säkerligen ganska ofullkomliga som
mätare av penningvärdets ändringar, och man gör klokt i att inte från
början söka läsa ut för mycket ur ändringar i dessa indextal eller
att dra snabba slutsatser om fortsatt deflation eller tecken till en ny
inflationsperiod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
