Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - In- och utrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 In- och utrikes
OM RISKEN FÖR INFLATION blir man påmind genom den
höjning av diskontot till 8 %, som riskbanken ansett nödigt att
företa, då guldmyntfoten upphävdes. Denna höjning får
naturligtvis uppfattas som en varning till alla spekulanter i dyrtid och
sedelöverflöd, och torde väl som sådan ha varit motiverad. Dyra pengar
böra avskräcka från spekulativ lagring och pressa tillgängliga förråd
ut i marknaden. Om bara det finns folk som kunna köpa dem.
Men man erinras samtidigt om vilka svårigheter som möta en
stabilisering av prisnivån, så snart både spekulanter och konsumenter
kunna föreställa sig att hastiga ändringar i priserna åter blivit
möjliga, liksom man tvingas att begrunda frågan hur en avvägning skall
ske mellan önskemålet att hindra en prisstegring och risken för att
ytterligare minska företagsamheten. Det är nog så att själva den
akuta krisen för guldmyntfoten och det ljus som fallit över dess
roll i det föregående prisfallet låtit andra faktorer i depressionen
komma något i skymundan. Det finns dock alla skäl för antagandet,
att vi också uppleva en för det nuvarande produktionssystemet
normal industrikris, och en återhämtning därur har inte brukat ske utan
både låga räntor och en småningom inträdande tendens till
prisstegring. Den särskilda jordbrukskrisen har resulterat i priser, som
inte gärna kunna bli varaktiga, om inte övriga priser och inkomster
skola justeras nedåt och det är ju denna fortsatta "deflation" vi nu
ha utsikter att kunna undvika. Vid diskussionen av riskerna för
inflation kan man säkerligen inte alldeles bortse från det faktum,
att de sista årens prisutveckling synes ha ägt en starkt
deflationis-tisk karaktär. Den största vaksamhet mot tendenser till en ny
dyrtid utesluter därför inte, att man ser någon stegring av enskilda
partipriser, särskilt en del råvarupriser, med en viss ro, och inriktar
krafterna på att försvåra en stegring av den prisnivå som direkt
är avgörande för människornas levnadsstandard, alltså
levnadskostnaderna. De ha inte fallit på långt när lika snabbt som partipriserna.
De böra inte heller få stiga i takt med dem.
ÄNNU ÄR DET1 FÖR TIDIGT att söka bedöma, om den stora
lönesänkningskampanjen från arbetsgivarsidan är allvarligt menad. Att
den inte längre har samma ekonomiska och psykologiska
förutsättningar som förut, är påtagligt. Dess starkast pådrivande krafter ha
väl hört hemma inom de exporterande trä- och massaindustrierna
men just för dessa anses utsikterna ljusna genom den svenska kronans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
