Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8, 30 sept. 1931 - Ernst Jungen: Socialpolitik och socialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
470 Ernst Jungen
ofta visa prov på. Bland dessa har det blivit klart, att en förnuftig
människoekonomi betyder ökad effektivitet i det produktiva arbetet.
På socialdemokratiskt håll har frågan tidigare skjutits åt sidan.
Man har visserligen lagt sig till med ett socialpolitiskt program, och
i sin praktiska politik har arbetarrörelsen i hög grad kommit att
inrikta sig på ifrågavarande uppgifter. I sin doktrinära utformning
ger emellertid den socialistiska teorin knappast några hållpunkter i
sådant avsseende. Tvärt om låg det från början närmast till hands
att betrakta dessa åtgärder såsom ägnade att mildra
klassmotsättningarna och att uppskjuta den revolutionära uppgörelse med det gamla
samhället, vari socialismen dock ansågs utmynna. "Det
socialpolitiska knåpgörat" hade därför sedan gammalt en dålig klang på
många håll inom socialismens läger.
Bland teoretiker i vårt land är det i första hand professor Steffen,
som klart och konsekvent hävdat, att socialpolitiken är ett led i en
socialistisk samhällsomdaning, och en betydande del av hans
arbete Sociala studier ägnas en bevisföring för detta påstående: Om
samhället genom sin lagstiftning uppställer vissa minimifordringar
beträffande arbetslön, arbetsvillkor i övrigt, bostad, undervisning,
försäkring etc. och tvingar näringslivet att inrikta sig härefter, så är
detta en direkt form av socialism, ett påtagligt uttryck för en
socialistisk tendens i samhällsutvecklingen. Det är en bestämd taktik i
socialiseringsprocessen, varvid man vänder sig direkt till de sjuka
punkterna i samhällskroppen. Det är "omedelbar socialisering".
Senare har i huvudsak samma tankegång tagits upp av bl. a. Nils
Karleby, som i sitt arbete Socialismen inför verkligheten ger ett i
kanske ännu högre grad ensidigt uttryck för ett liknande
betraktelsesätt.
Efterkrigsperioden kom att omvärdera de gamla sanningarna i
många avseenden. De uppgifter, som arbetarvärlden ställdes inför
tack vare ett ökat politiskt inflytande, blevo i första hand av
socialpolitisk natur, och man tvingades att rent principiellt taga ställning
till dessa. Den tyska socialdemokratin gjorde sitt val. Om det var
frivilligt eller helt och hållet betingat av omständigheterna må lämnas
därhän i detta sammanhang. I stället för direkt socialisering,
Överflyttning av egendomen i samhällets händer, slog man där faktiskt in
på socialpolitikens väg.
För något år sedan utkom ett arbete av professor Eduard
Heimann i Hamburg, där han tager upp socialpolitikens teori till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
